Ja, det är namnet på mitt företag. Jag valde mottot Ad Metam, som är latin och betyder ”till målet”. Mottot har funnits i min mans släkt i flera hundra år, men inte förrän 1838 färdigställde Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, en av de tre bröderna, som antog släktnamnet Hyltén-Cavallius, släktvapnet i sin nuvarande form. Jag tänkte att det kunde vara intressant att se vad vapnet innehåller och varför. En bild på vapnet finns under fliken Om mig.
I ett blogginlägg från 2015, skriver jag om hur namnet Håldala blev Cava vallis på latin och berättelsen om hur det kom till.
Den äldste kände stamfadern, Sven, kallas ibland för ”Stubben”, ett nog så passande namn för den som ska föra släkten vidare. Därför är det en stubbe i vapnet ur vilken det växer tre eklöv. Svens gård hette Håldala, vilket på småländska blir Huledal. Sven i Huledal föddes i slutet av 1400-talet och han var med ”Dacken” på sin tid, därav pilbågen i vapnet.
Magnus Olai, en sonsons son till Sven, antog namnet Cavallius. Magnus Olai, kallades oftast för Måns och som vuxen för Mäster Måns. Han blev rektor vid Växjö gymnasium och även under ett antal år hovpredikant ute på Bergqvara slott.
Måns hade en bror som hette Erengisle Olufsson. Det var Erengisle som köpte gården Sunnanvik i Skatelövs socken, år 1665. Erengisle hade en sonson som hette Johan Cavallius, som blev kapten och Johan var den förste som inledde släktens officers-traditioner vid Kungliga Kronobergs regemente.
Två av Johans söner utmärkte sig i fransk krigstjänst, därför finns det två franska liljor på ömse sidor om stubben och de tre eklöven.
Johan hade flera sonsöner, av vilka tre ändrade sitt namn till Cavalli. Men en fjärde sonson, Carl Fredrik, läste till präst och behöll Cavallius. Han gifte sig med en prästdotter, Elisabeth Hylténius. De bosatte sig på gården Hönetorp i Vislanda, där deras barn växte upp. Deras barn ändrade efternamnet till Hyltén-Cavallius, eftersom Elisabeth var den sista i släkten Hylténius. Deras tre söner är de tre eklöven som växer upp ur stubben i släktvapnet. En av sönerna, Gustav Erik, blev kommendör i flottan och han är farfars far till Jan, min man. Den andre sonen, Carl Erengisle, blev apotekare och chemie adjunkt i Göteborg. Den tredje sonen, Gunnar Olof, samlade in sagor och sägner, ballader och gåtor och mycket annat, som han nedtecknade. Han gav bl.a. ut ett bokverk i två delar, som heter ”Wärend och Wirdarne, ett försök i svensk ethnologi”.
I släktvapnet kan vi bredvid pilbågen se ett rött lejon, som är Smålands landskapsvapen.
Ovanför skölden finns en hjälmbindel i guld, blått och rött, varifrån två beväpnade armar skjuter upp. Den högra armen håller en fjäderpenna och den vänstra håller ett svärd. Båda sträcker sig upp mot stjärnan, ”mot målet”. På höger sida hänger den svenska örlogsflaggan och på den vänstra en gul fana med tre tofsar. Tre tofsar symboliserar ”prost” och de tre brödernas far, Carl Fredrik, blev prost.
Gården Sunnanvik gick ur släkten under en period av nästan 100 år, mellan mitten av 1700 till mitten av 1800-talet men köptes tillbaka av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och ägs sedan dess av ättlingar till honom. Där bor numera Jan och jag i en flygelbyggnad, som vi hyr av ägaren till Sunnanvik.