Ja på några år kan det hända mycket. Mitt första underbara lilla barnbarn Vilda, är nu 4,5 år. En mycket bestämd unge, som går från 0 till 100 när det gäller att ändra humör. ”Det har hon nog efter dig” muttrar hennes något luttrade far. Nåja, må så vara, tycker jag, det är väl bara bra om man delar med sig lite av sina egenskaper. Hennes något luttrade far säger då inte så mycket, men det ser ut som han ler, lite grand i alla fall.
Vilda gör skäl för sitt namn i alla avseenden. Hon har en vilja av stål. Har hon bestämt sig för något, är det inte alltid helt enkelt att ändra det. Hon har ett enormt ordförråd, är snabb i repliker, snabb på att härma, snabb att ta till sig ny kunskap och att använda den helt rätt. När hon brister ut i skratt, vilket hon gör ofta, porlar det som en vårbäck. När hon är på det humöret att inget är bra, ja då är det ett helt annat ljud i skällan. Så många decibel går nog inte att uppmäta! Men inget varar för evigt och som regel kan man resonera, lirka och lämpa och då går det att få henne på andra tankar.
Vilda är numera storasyster, sedan 4 månader tillbaka. Detta lilla underverk heter Saga och hon är faktiskt helt ”sagolik.” Till utseendet är hon väldigt lik storasyster i den åldern. Hon äter och sover och däremellan är hon som regel ganska nöjd. Saga tittar med stora ögon på sin storasyster med skräckblandad förtjusning. För ingen vet vad som kan hända när Vilda närmar sig. Kanske får hon bara en stor blöt puss över näsan och munnen. Eller trycker kanske Vilda ner babysittern ända ner i golvet och släpper upp den så Saga får en rejäl gungtur. Oavsett, så vet Saga att när Vilda kommer, då sker det något! Saga, vars namn betyder sierska, alltså en som kan förutse vad som ska hända, har redan visat att hon gör skäl för sitt namn.
Så har jag blivit mormor också, till en liten gosse som heter Johan, idag 22 månader. Precis som sina kusiner är han otroligt söt och framåt. Han möter varje dag med stor, positiv nyfikenhet. Johan bor i Danmark och går på ”vuggestue”, dagis, som han tycker mycket om. Där äter han ”rugbrød” och vatten som morgonmellanmål. Det får inte ens våra intagna på häkten och fängelser, tänker jag. Men barn i Danmark älskar ”rugbrød”, alltså mörkt grovt rågbröd. Johan pratar oavbrutet, en blandning av danska, svenska och engelska, då hans far har engelska som modersmål. Eftersom det inte alltid är så lätt att förstå exakt vad han menar så använder han sig av ett helt fenomenalt kroppsspråk, ofta följt av det största leende man kan tänka sig. Fantastiskt hur barn kan lösa problem, snabbt, smart och okomplicerat! Det är roligt att iaktta hur Johan leker. Han lastar sina djur till bondgården i en vagn, går till en annan del av rummet med vagnen. Där han ställer upp djuren i en lång rad, tittar på dem och sen börjar han om.
Vilda och Johan tycker om att titta i böcker och lyssna på sagor av olika slag. Vilda vill också höra sagor ”utan” bok, gärna sagor som hon själv medverkar i. Då får farmor använda sin fantasi, till sitt eget stora nöje.
Det var roligt att vara tillbaka på bloggen. Vi hörs om ett tag igen!
