ÄNTLIGEN ETT VÅRTECKEN OCH VISST KAN MAN VÄL MUNTRA UPP SIG MED EN SEMLA.

Februari månad har fått sitt namn från det latinska februare som betyder att rena. Den 15 februari hade man i det forntida Rom en fruktbarhets- och reningsfest. Lupercus var namnet på den romerska fruktbarhetsguden och det var hans präster som samlades vid en grotta och offrade getter. Det blod som rann ner på marken ansågs rena marken för det nya året. Så det är efter denna reningsceremoni som månaden fått sitt namn.

I den gamla bondepraktikan står det skrivet om olika knep för att tyda vädret i februari, till exempel om solen skiner på barmark i februari blir det ingen sommar före sommarsolståndet i juni eller om myggan sticks i februari fryser den gadden av sig nästa månad. Man kunde också läsa att vissa av februaris dagar var förkastade, exempelvis 17 och 18 februari. Då skulle man akta sig för att gifta sig, flytta, byta arbete eller resa. Den som inte gav akt på dessa råd kunde råka ut för allsköns olycka. Det mesta av texten kommer från boken Naturens Hemligheter av Marie Friend.

Semmeltisdagen infaller 1 mars, men det är ju inte förbjudet att redan nu muntra upp sig med en semla eller två. En variant på semla är Semmelrulltårta och det smakar riktigt gott. Jag tror inte att den är mindre kaloririk än den vanliga men det är en annan variant. Jag hittade receptet på Niinis Kitchenlife som finns på Facebook och det går fort att tillaga den. Gör en rulltårta men ta mindre socker i smeten, jag tog knappt 1 dl i stället för 1,5 dl som receptet föreslog. Rulla inte ihop tårtbotten i socker utan avstå helt eller välj att rulla den i kokosflingor, det gjorde jag. Fyllning är 150 g mandelmassa och 1 dl turkisk yoghurt som man vispar ihop och brer ut på tårtbotten. Rulla ihop, skär av en bit och klicka på lite vispgrädde. Njut!

När en god vän la upp en videkvist från Skatelöv häromdagen så kände jag att nu äntligen är det ett vårtecken på gång. Jag kände mig riktigt upprymd och skyndade mig att översätta en berättelse som jag nyligen läst och som du kan läsa här nedan. Det är en gammal polsk berättelse som förklarar vad namnet videkissar kommer ifrån.

VARFÖR HETER DET VIDEKISSAR?

Detta hände för mycket länge sedan alldeles i början av våren. Äntligen hade isen gått upp och i den breda vårfloden brusade nu vattnet i rasande fart. Bredvid floden växte några kraftiga videbuskar. Plötsligt hördes ett hjärtskärande jamande. En gråspräcklig kattmamma sprang fram och tillbaka på strandkanten och jamade alldeles förtvivlat. I floden låg hennes tre små kattungar och kämpade i vattnet. De hade jagat vårens allra första fjäril, en gul citronfjäril som just hade vaknat ur sin vintersömn. Alla tre kattungarna hade varit så upptagna att springa efter fjärilen så de hade hamnat i vattnet allesammans och nu höll de på att drunkna. När de höga videbuskarna vid flodkanten hörde kattmammans jamande och såg de stackars kattungarna i vattnet, skyndade de sig att böja sina långa mjuka grenar ner i vattnet. Kattungarna grep tag i grenarna och höll sig krampaktigt fast tills de var i säkerhet uppe på strandkanten hos kattmamman.

Enligt legenden är det därför som videgrenarna varje vår täcks med små knoppar vilka ser ut som pälsen på en liten kattunge och påminner oss om hur kattungarna klamrade sig fast där allra längst ute på grenarna. Det är inte bara på svenska som knopparna anknyter till katter, på engelska heter videkissar catkins och på tyska Weidenkätchen. Salix heter trädfamiljen på latin och den inbegriper pil, sälg och vide. Inom den finns en mängd olika underarter.

Jag önskar en fortsatt bra februari. Tack för att du läste min blogg.



Agneta Jansson, Torps Gård, Skatelöv har tagit denna fina bild.