En sannsaga från gamla tider i Småland

Kära lilla Figgelina, tiden går och du blir sötare för varje foto som jag får. Nu ler och skrattar du och det verkar som du har det riktigt bra och trivs med livet. Du är nu 9 veckor och jag fick veta att du väger 6 kg. Du är en riktig praktbaby! Klart att du är. När jag pratar om dig så säger jag att du är världens åttonde underverk.

Våren har kommit på riktigt nu till Kalvsvik, både björk och bokar har slagit ut. Det finns inget som är så underbart vackert som den första vårgröna skira färgen på de nyutslagna löven. Jan har satt potatis som kommer bli klart till midsommar. När du kommer och hälsar på, då har du nog börjat äta potatismos, tror jag. Du kommer att gilla våra Smålandspotatisar, det är jag säker på.

Nu är det dags för en berättelse och denna gången kommer den från Småland och det sägs att den är alldeles sann!

IMG_5016

BORTBYTINGEN 

Figgelina, du och jag har olika efternamn. Jag heter Hyltén-Cavallius i efternamn, därför att jag är gift med din styv-farfar Jan Hyltén-Cavallius. Nu tänker jag berätta för dig hur det kommer sig att namnet Cavallius kom in släkten. Det var nämligen tack vare en mycket klurig kvinna. Det här hände på 1600-talet, på den gamla gården Håldala, som låg i Västra Torsås, några mil från Kalvsvik. Idag finns det inte något som påminner om gården kvar, men man har rest en stor hög sten på en plats där man tror att gården fanns.

”Brännåldern”, så kallades den första tidsåldern i Sverige. Anledningen till namnet var att då skulle man bränna alla döda och resa bautastenar efter dem.

Ända sedan den tiden, har det varit sed och religionsbruk i den småländska skogsbygden, att när barn föds och så länge det är ”hedet”, det betyder odöpt, måste elden brinna på spisen, dag och natt, annars kan barnet, bytas bort av trollen eller andra varelser, mot en vanskaplig unge, som då får namnet “byting” eller ”bortbyting.”

Vid den här tiden på 1600-talet bodde det ett ungt par, Olof och Anna, på gården Håldala. Det hände sig så att när Anna skulle föda sitt första barn, så var Olof inte hemma. Anna födde ett vackert litet gossebarn och la honom i en gungvagga som hängde i en svigtstång från sparrtaket, nära spisen. Sen lade sig Anna i en säng i rummet. Hon var mycket trött och somnade med en gång.

Men ve och fasa. Om natten skedde en sådan olycka att elden råkade slockna i den öppna spisen.

Plötsligt vaknade Anna till och kunde se, där hon låg i sängen, hur en skepnad med en vanskaplig unge på armen kom in i stugan och närmade sig det odöpta barnet i gungvaggan. Nu blev hon förfärad, för elden hade slocknat och hon kunde då förstå att detta måtte vara Sjöfrun, som stigit upp ur sjön Linnen, för att bortbyta hennes barn.

Anna gjorde så korstecken över gungvaggan med en bön till Gud och ett löfte, att om hon fick behålla sin son, så skulle han en gång läsa till präst och ägna sig åt kyrkans tjänst. Kan du tänka dig Figgelina, Anna blev bönhörd. Sjöfrun försvann som en dimma och Anna fick behålla sitt barn.

Gossebarnet, döptes till Magnus Olaui, men kallades alltid för Måns. Han växte upp på Håldala och tyckte att det mesta var spännande och roligt och var mest utomhus hela dagarna. För en pojke, som bodde på landet, fanns det alltid något att göra. Men Anna glömde aldrig sitt löfte, som hon hade givit i största nöd. När Måns var 10 år, skickades han till Wexio skola, som låg i nuvarande Linnéparken. I början trivdes han inte alls, han ville mycket hellre vara på Håldala och leka. När han hade varit riktigt ouppmärksam fick han gå och lägga sig med en risbastu istället för middag och det hände mer än en gång för stackars Måns.

Men han klarade skolan till slut och flyttade ner till Lund där han började läsa till präst. Som brukligt var när man läste till präst, ändrade man sitt namn. Man latiniserade det, för att visa att man läste just latin.

Måns, tog helt enkelt släktgårdens namn, HÅLDALA och översatte det; Hål betyder cava på latin och cave på engelska. Dala heter vallis på latin och valley på engelska! Därtill lade han ändelsen, – ius , som betyder kommen ifrån. Så var namnet klart. Cavallius betyder helt enkelt, kommen från Håldala. Han blev slutligen en lärd man i kyrkans tjänst. Han kallades allmänt för Mäster Måns och blev bl.a. hovpredikant på Bergkvara slott och han var också en tid rektor vid Wexio skola.

Det finns många andra berättelser om ”bortbytingar”, men just denna är skriven av en släkting till oss och nedtecknad i en skrift som heter Minnen från Sunnanvik.

Jag önskar er alla läsare av min blogg en riktigt trevlig Valborgshelg! Och till dig – Figgelina kommer massor med pussar och kramar.

Ett brev till ”Figgelina”, som farmor önskade kunde vara med denna härliga vårhelg.

Käraste lilla Figgelina, nu skulle du vara med oss i Kalvsvik. Det har varit den härligaste helg man kan tänka sig. Det är något alldeles speciellt med de här första helgerna när vi bor över. Då eldar vi i kakelugnen och den värmen sprider sig i både köket och storstuga. Och den håller i sig till långt frampå natten. Vi har lite värme på elementet i sovkammaren så det är alldeles lagom skönt när man framåt kvällen kryper ner mellan de halvkalla lakanen. Har man pyjamas och sockar på är det härligt!

image

Ute är det ännu ingen grönska, men många vårblommor har kommit. Ja, snödropparna och krokusen i alla olika färger har redan försvunnit, så de ser vi inte förrän till nästa år igen, Men vi har små gula vårlökar och blå scilla i gräsmattan. En hel matta av vitsippor har brett ut sig mellan träden när man går ner till sjön, och här och där börjar små påskliljor att titta upp. Det är knoppar på syrenerna och på rododendron.

Jan har redan klippt ner de gamla växterna i rabatterna och räfsat och gjort fint och till och med våreldat på slänten ut mot vår lilla grusväg. Det är grusvägen som vi kallar för ”gatan,” men den ska jag berätta mer om för dig en annan gång. Vi har köpt små penséer hos Anna-Berit och Margit i Kalvsviks Handelsträdgård. Blåa i två nyanser, totalt 35 st. Jag har satt dem i rundeln runt flaggstången och sedan bakom huset längs med källartrappan och de som blev över planterades i två krukor. En kruka står bredvid tomtenissen på verandan och en vid farstubron. Det blev hur fint som helst!

image

Pelargonerna, som fått övervintra i sommarrummet, klippte jag ner och gav ny jord redan för några veckor sedan. De börjar ta sig riktigt bra redan. Jag vattnar de små gröna bladen lite då och då. Några av plantorna ser inte ut att komma sig alls, men vi får vänta och se. En del av dem har jag i fönstren och några står kvar i blomsterrummet. Det är alldeles för tidigt att låta dem komma ut!

Vi ser tranor på fälten ganska nära huset och det är ett riktigt vårtecken. Tranorna är stora fåglar med långa ben. Fåglarna är svarta, gråa och vita och hanarna har en röd tuppkam. Tranorna kom alltid med godis till din pappa och faster Gosan när de var små. På natten till den 25 mars lägger nämligen tranorna godis under kudden till snälla barn. Bara i delar av Småland och på Öland har man den traditionen. När du blir lite större och kommer att vara hos oss ibland, då kanske det är tranedag någon gång och då får vi se om tranorna lägger något under din kudde! Nu är det många rådjur överallt och de är inte rädda för bilar utan står lugnt kvar och betar på fälten när vi kör förbi! Överallt ser vi spår av vildsvin. De bökar upp jorden och de har varit inne i vår trädgård och bökat också, fast inte i år, tack och lov! Tre gånger var de inne och bökade upp allt gräs. Inte ett grönt grässtrå syntes! Jan vände upp grästorvorna de två första gångerna och det tog ganska lång tid. Efter den tredje gången var inte Jan glad. Det han sade då är inte lämpligt för små barnaöron och inte heller i skrift!

Ett annat vårtecken på torpet i Kalvsvik är det första kringelbaket. Det gjorde jag igår morse. Det luktar så gott i hela huset. Hela hemligheten med kringelreceptet är att man ska använda riktigt smör och blanda i tre olika sorters mjöl, då kan man aldrig misslyckas. Åh, vad du ska få hjälpa mig att baka, kanske readan nästa vår? Det är en härlig deg som inte klibbar särskilt mycket! Smålandskringlor smakar bäst när de är nybakade och man äter dem ute i solen med lite smör och marmelad på. Men de smakar faktiskt gott utan något på, när de är nybakade. Hoppas att du ska tycka om dem. Men just nu är det ju bara mammas goa mjölk som gäller för dig.

Att vi har en kung i Sverige, det kan du ju ännu inte veta. Men att också fåglarna har en egen kung är det inte många som känner till. Jag tänkte att jag skulle berätta för dig hur det gick till;

När fåglarna valde kung
En gång för länge sedan samlades fåglarna för att välja kung. De bestämde att den fågeln som kunde flyga högst skulle få bli kung. Alla fåglarna flög upp i luften. Den stora örnen flög högt upp. Han flög högre och högre och till slut såg han alla de andra fåglarna långt under sig.
Då var han övertygad om att han var högst upp och därför skulle bli vald. Men en liten, liten fågel hade gömt sig bland örnens ryggfjädrar och det hade inte örnen märkt. Nu när örnen var högst upp, så kröp den lilla fågeln fram och flög ännu lite högre. ”Jag är högst, jag är kung,” pep den lilla fågeln. Så blev den lilla fågeln vald och fick namnet Kungsfågeln. Och har det inte blivit någon förändring just idag, så är det den lilla lilla Kungsfågeln, som är kung över alla fåglarna.

Det kommer flera brev till Figgelina och till er kära bloggläsare! Ha en bra vecka!

En solskenshistoria och en påsksaga till Figgelina.

Kom hem från Vinternatt för en stund sedan, härbärget för EU-migranter i Växjö. Jag och Jan var där inatt som volontärer. Känns väldigt bra att kunna göra denna form av ”första hjälpen”. Hoppas att Kyrkorna och Röda korset tillsammans med migranternas hemländer och EU, snart kan utveckla de här hjälpinsatserna, från första hjälpen till mera långsiktigt stöd!  I veckan har Aftonbladet haft en bra artikelserie om Rumänien och visat på hur stort gapet är mellan de som har något och de som inte har någonting alls! En artikel hade förslag på att inrätta en ”Marshal-plan” för dessa länder, i synnerhet Rumänien och Bulgarien, eftersom de flesta som kommer till Sverige är från just dessa två länder. Till Vinternatt kommer flest migranter från Bulgarien.  En del av dem talar spanska eftersom de i många år haft säsongsarbete i Spanien, plockat oliver bl.a. Det gör att jag kan prata med i stort sett alla. De som inte kan spanska får översatt av de som kan. Under de här månaderna har var och en av gästerna, blivit en individ, med drömmar och framtidstro precis som vem som helst! Man drömmer om ett arbete i första hand för att kunna försörja sig och sina familjer hemma i Bulgarien. Ingen av dem jag pratat med vill överhuvudtaget sitta och tigga! Min dröm är att om jag kunde så skulle jag vilja starta någon typ av folkhögskola i Bulgarien, dit man skulle få chans att lära sig läsa och skriva och någon form av företagsekonomi. Den som studerar skulle få EU-bidrag, som en form av studiestöd, så att familjernas försörjning är säkrad under tiden. Parallellt med studierna skulle man få  lära sig ett hantverk eller någon typ av yrke.  När studierna är klara, skulle man kunna gå ut och börja jobba, alternativt starta ett litet företag i sitt hemland. Tänk att få självkänsla och vara stolt över det man kan!

Har en liten solskenshistoria som jag vill dela med mig av som hände häromdagen. En morgon ringde min mobil och det var en av gästerna från Vinternatt.Han satt utanför en av affärerna i Växjö och med darrande stämma sa han: ”Vibeke, en man har just lagt 9 st femhundrakronors sedlar i min pappmugg!” Jag blev tyst och hjärnan började gå på högvarv! Practical jokes är ju inte precis vad man önskar någon, som  befinner sig i en utsatt situation! ”Är det verkligen sant?” frågade jag. ”Hur ser pengarna ut?” ”Det är lite hål här och där på sedlarna!” Jag kände mig fortfarande inte helt övertygad om att detta var på riktigt! Vi bestämde träff utanför en bank. När jag fick se pengarna så var det inte bara lite hål här och där. Det var perforerat  precis överallt, på kanterna, mitt i sedlarna, vissa sedlar höll knappast ihop. Man kunde faktiskt tänka sig att någon, som inte litar på bankerna, hade haft pengarna gömda i madrassen och att en musfamilj haft ett sjudundrandes kalas i dagarna tre, minst! Nåväl, vi gick in på banken och förklarade precis som det var. Banktjänstemannen skakade på huvudet; ”Nej de här är alldeles för trasiga för att vi ska kunna växla in dem till nya sedlar.” Ytterligare en tjänsteman konstaterade samma sak. Då kom det en tredje tjänsteman som sa; ”Skicka in dem till Riksbanken, de kan avgöra om sedlarna har något värde.” Vi fick en blankett, skrev vad som hänt, förklarade varför vi fick ange mitt bankkonto eftersom han ju inte hade något. Tio dagar gick! Plötsligt kommer ett sms från min man. Du har 4500 kronor från Riksbanken insatt på ditt kontot. Vilken känsla att åka ner till härbärget med pengarna i ett kuvert! Det här kallar jag för en riktig solskenshistoria!

Käraste lilla Figgelina, den här påsken, din första dessutom, får vi inte fira tillsammans. Men jag har iallafall en lite påsksaga till dig, som jag hittade på nätet, när jag skulle finna något trevligt att berätta för mina invandrarelever i skolan. Just den här sagan tror jag att du kommer tycka om, när du blir lite större. 

SAGAN OM PÅSKHAREN.    

Det var en gång en liten fågel som ruvade på sina ägg i sitt bo på marken. Då kom jätten Orion klampande. Fågeln bad Orion att låta hennes ägg vara, men det hjälpte inte. Orion trampade sönder både boet och äggen. Så snart var både boet och äggen ett minne blott.

Den lilla fågeln var utom sig av sorg. Men då kom gudinnan Ostara gående och frågade vad som varför den lilla fågeln var så ledsen. Fågeln berättade om Orion och att hon önskade att hon var ett snabbare och smartare djur som skulle kunna lura Orion. Gudinnan förvandlade raskt fågeln till en hare och gav henne namnet Lepus. Den lilla haren Lepus var glad och tacksam och hoppade raskt därifrån.

Nästa vår träffade gudinnan Ostara på den lilla haren igen. Lepus hade byggt sig ett bo i gräset, men grät över sin bristande förmåga att lägga ägg. Ostara, som tyckte synd om Lepus, bad henne lägga sig i boet och vara helt tyst. Sedan andades hon på haren, och vips ruvade Lepus på tre små ägg. Ett rött, ett grönt och ett blått.

Från och med nu kommer du att kunna lägga ägg en gång om året, viskade Ostara. Det är min gåva till dig, Lepus. Sedan den dagen har den lyckliga haren Lepus lagt färgglada ägg till barnen varje påsk.

 Jag skickar en stor påskpuss till dig Figgelina och önskar alla er andra en riktigt Glad och Härlig Påsk!

paskhare