Kom hem från Vinternatt för en stund sedan, härbärget för EU-migranter i Växjö. Jag och Jan var där inatt som volontärer. Känns väldigt bra att kunna göra denna form av ”första hjälpen”. Hoppas att Kyrkorna och Röda korset tillsammans med migranternas hemländer och EU, snart kan utveckla de här hjälpinsatserna, från första hjälpen till mera långsiktigt stöd! I veckan har Aftonbladet haft en bra artikelserie om Rumänien och visat på hur stort gapet är mellan de som har något och de som inte har någonting alls! En artikel hade förslag på att inrätta en ”Marshal-plan” för dessa länder, i synnerhet Rumänien och Bulgarien, eftersom de flesta som kommer till Sverige är från just dessa två länder. Till Vinternatt kommer flest migranter från Bulgarien. En del av dem talar spanska eftersom de i många år haft säsongsarbete i Spanien, plockat oliver bl.a. Det gör att jag kan prata med i stort sett alla. De som inte kan spanska får översatt av de som kan. Under de här månaderna har var och en av gästerna, blivit en individ, med drömmar och framtidstro precis som vem som helst! Man drömmer om ett arbete i första hand för att kunna försörja sig och sina familjer hemma i Bulgarien. Ingen av dem jag pratat med vill överhuvudtaget sitta och tigga! Min dröm är att om jag kunde så skulle jag vilja starta någon typ av folkhögskola i Bulgarien, dit man skulle få chans att lära sig läsa och skriva och någon form av företagsekonomi. Den som studerar skulle få EU-bidrag, som en form av studiestöd, så att familjernas försörjning är säkrad under tiden. Parallellt med studierna skulle man få lära sig ett hantverk eller någon typ av yrke. När studierna är klara, skulle man kunna gå ut och börja jobba, alternativt starta ett litet företag i sitt hemland. Tänk att få självkänsla och vara stolt över det man kan!
Har en liten solskenshistoria som jag vill dela med mig av som hände häromdagen. En morgon ringde min mobil och det var en av gästerna från Vinternatt.Han satt utanför en av affärerna i Växjö och med darrande stämma sa han: ”Vibeke, en man har just lagt 9 st femhundrakronors sedlar i min pappmugg!” Jag blev tyst och hjärnan började gå på högvarv! Practical jokes är ju inte precis vad man önskar någon, som befinner sig i en utsatt situation! ”Är det verkligen sant?” frågade jag. ”Hur ser pengarna ut?” ”Det är lite hål här och där på sedlarna!” Jag kände mig fortfarande inte helt övertygad om att detta var på riktigt! Vi bestämde träff utanför en bank. När jag fick se pengarna så var det inte bara lite hål här och där. Det var perforerat precis överallt, på kanterna, mitt i sedlarna, vissa sedlar höll knappast ihop. Man kunde faktiskt tänka sig att någon, som inte litar på bankerna, hade haft pengarna gömda i madrassen och att en musfamilj haft ett sjudundrandes kalas i dagarna tre, minst! Nåväl, vi gick in på banken och förklarade precis som det var. Banktjänstemannen skakade på huvudet; ”Nej de här är alldeles för trasiga för att vi ska kunna växla in dem till nya sedlar.” Ytterligare en tjänsteman konstaterade samma sak. Då kom det en tredje tjänsteman som sa; ”Skicka in dem till Riksbanken, de kan avgöra om sedlarna har något värde.” Vi fick en blankett, skrev vad som hänt, förklarade varför vi fick ange mitt bankkonto eftersom han ju inte hade något. Tio dagar gick! Plötsligt kommer ett sms från min man. Du har 4500 kronor från Riksbanken insatt på ditt kontot. Vilken känsla att åka ner till härbärget med pengarna i ett kuvert! Det här kallar jag för en riktig solskenshistoria!
Käraste lilla Figgelina, den här påsken, din första dessutom, får vi inte fira tillsammans. Men jag har iallafall en lite påsksaga till dig, som jag hittade på nätet, när jag skulle finna något trevligt att berätta för mina invandrarelever i skolan. Just den här sagan tror jag att du kommer tycka om, när du blir lite större.
SAGAN OM PÅSKHAREN.
Det var en gång en liten fågel som ruvade på sina ägg i sitt bo på marken. Då kom jätten Orion klampande. Fågeln bad Orion att låta hennes ägg vara, men det hjälpte inte. Orion trampade sönder både boet och äggen. Så snart var både boet och äggen ett minne blott.
Den lilla fågeln var utom sig av sorg. Men då kom gudinnan Ostara gående och frågade vad som varför den lilla fågeln var så ledsen. Fågeln berättade om Orion och att hon önskade att hon var ett snabbare och smartare djur som skulle kunna lura Orion. Gudinnan förvandlade raskt fågeln till en hare och gav henne namnet Lepus. Den lilla haren Lepus var glad och tacksam och hoppade raskt därifrån.
Nästa vår träffade gudinnan Ostara på den lilla haren igen. Lepus hade byggt sig ett bo i gräset, men grät över sin bristande förmåga att lägga ägg. Ostara, som tyckte synd om Lepus, bad henne lägga sig i boet och vara helt tyst. Sedan andades hon på haren, och vips ruvade Lepus på tre små ägg. Ett rött, ett grönt och ett blått.
Från och med nu kommer du att kunna lägga ägg en gång om året, viskade Ostara. Det är min gåva till dig, Lepus. Sedan den dagen har den lyckliga haren Lepus lagt färgglada ägg till barnen varje påsk.
Jag skickar en stor påskpuss till dig Figgelina och önskar alla er andra en riktigt Glad och Härlig Påsk!
