Så gör du om det skiter sig på riktigt.

Rubriken har jag tagit ur Svenska Dagbladet den 22 mars från en krönika som Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, hade skrivit och som handlade om toalettpapper. Dick Harrison skriver att det är förvånande att folk hamstrar toapapper, inte minst med tanke på att Sverige är ett av världens största skogs- och pappersländer och produktionen av toapapper borde även fortsättningsvis kunna tillgodose folks behov. Men hur var det förr i tiden, vad använde man då? Romarna använde tvättsvampar vilka var lättåtkomliga tack vare närheten till Medelhavet. Efter användningen sattes svamparna på pinnar och placerades i hinkar med salt eller vinägerblandat vatten mellan varven. Enligt den franske skribenten och humoristen Rabelais lät han vid tillfälle jätten Gargantua testa olika torkningsvarianter och kom fram till att det bästa resultatet får man om man torkar sig med en rejält fullfjädrad gås.

Förr i tiden, på våra breddgrader, fick vanligt folk hålla till godo med löv, gräs, sand, mossa eller så kallade ”rövskrapor” som tillverkades av trä. Men föregångare till dagens toapapper var tyglappar, vilka påträffats vid utgrävningar av gamla latriner. Många av oss har väl erfarenhet av utedass där det inte var ovanligt att det låg gamla tidningar att användas för detta ändamål. Jag antar att, med tanke på alternativen som beskrivs här ovan, så vill ingen chansa idag. Det är kanske därför man handlar dessa mängder av toapapper som om man drev konferensanläggning.

Det är mycket information om coronaviruset och det kan ibland vara svårt att sortera allt och ta in. Personligen tycker jag om att lyssna på Agnes Wold som är överläkare och professor och har gedigen kunskap i både bakteriologi och immunologi. Hon förklarar att en person som är infekterad andas ut små droppar som innehåller virus. Viruset sprids genom hosta och nysning men också genom tal och skratt. När virusdropparna kommer ut i luften kapslas de in och blir till droppkärnor. När man andas in droppkärnorna, kan de hamna långt ner i luftvägarna och infektera cellerna där. Men man kan undvika att andas in droppkärnor genom att hålla avstånd! Gärna en meter eller två. Då faller droppkärnorna till marken istället. Agnes säger också att man ska andas genom näsan. Näsan är nämligen bra på att plocka upp partiklar och droppar från luften och rensa den, innan luften får åka vidare ner i lungorna. Alla droppkärnor landar inte på marken utan hamnar på olika ytor istället, t.ex. trappräcken, kundvagnar och dörrhandtag. Därför är det viktigt att tvätta händerna noga när man varit ute. Enligt Agnes Wold skulle vi kunna bekämpa smittspridningen genom att hålla oss på socialt avstånd med 1 till 2 meter från varandra i 2 veckors tid. Tänkvärt tycker jag, men förstår att det är lättare sagt än gjort inte minst för alla som jobbar inom vård, omsorg och alla
tänkbara serviceyrken, men för oss som bor i glesbygd är detta inte särskilt svårt att följa.

Tänk att nu har det äntligen vänt, häromdagen var det vårdagsjämning och nu är dagen längre än natten. Våren har verkligen anlänt och vårblommorna lyser upp rabatter, gräsmattor och skogsgläntor. Inte minst tussilagon har redan kommit. Namnet kommer från latin; Tussilágo fárfara och betyder ”jag fördriver hosta.”

Förr i tiden kunde man gå ut och leta reda på tussilagons stora gröna blad och låta de torka i solen. Sen lade man bladen på glödande kol. Då började det att ryka förfärligt och den röken ansågs vara nyttig. Den sjuke fick andas in röker genom en tratt och efter ett tag blev den sjuke bättre. Blomman kallas också för hästhov och man tror att namnet kommer sig av ”hosthäva”, alltså något som tar bort hosta.

När det är vår kommer ju också olika insekter fram ur sin vintersömn. Bland annat spindlarna och en av alla sorter heter Tegenaria domestica på latin och är en husspindel. Den bor gärna inomhus, där den väver sitt nät av klibbiga trådar i någon vrå. Den ser dåligt och måste lita till sin känsel. När något kryp fastnar i nätet, darrar tråden till. Det känner spindeln och rusar fram och sätter sina giftkäkar i bytet.

Det finns en gammal sägen som heter Lyckospindeln och den låter så här:

När Maria, Josef och Jesusbarnen var på flykt undan kung Herodes höll de nästan på att bli upptäckta. De kunde höra hovslagen från knektarnas hästar långt borta och förstod att de måste hitta ett gömställe. De fick syn på en grotta och kröp in i den. För att lura Herodes knektar bad Maria en spindel att väva sitt nät framför ingången. Sen satt de där alldeles stilla och tysta och väntade. När knektarna kom fram till grottan och såg spindelnätet, tyckte de att det inte var någon idé att leta därinne. De fortsatte jakten.

Maria, Josef och Jesusbarnet kunde andas ut. Som tack för hjälpen välsignade Maria spindeln. I alla tider hädanefter skulle spindeln vara välkommen hos människorna och bringa dem lycka.

Jag gillar dagens rubrik, ”så gör du om det skiter sig” eftersom den har lite olika tolkningar. Hamstring av toapapper kan bero på att alternativen inte är så lockande. Att hålla socialt avstånd och ha rena händer kan bidra till att bekämpa smittspridning av coronavirus, vi har alla ett eget ansvar. Om hostmedicinen är slut på apoteket kan det vara bra att känna till vad man kan göra med tussilagons blad. Skulle du hitta en spindel i någon vrå, städa inte bort den utan låt den vara, den bringar lycka!

Tack för att du läste min blogg. Jag önskar er en fortsatt härlig vår!