Den här sagan läste jag i engelsk bok som var skriven av syriska flyktingar och den handlar om olika folksagor. Flera av berättelserna var mycket intressanta. Jag översatte just denna till svenska för den är både spännande och tankeväckande. Kameler har en framträdande roll i just denna berättelse. Här kommer några korta fakta om kameler:
- De har två pucklar som innehåller mycket fett som kan omvandlas till energi när det är ont om mat.
- De klarar sig utan vatten under långa perioder, men när tillfälle ges dricker de mängder.
- De har en medellivslängd på mellan 25–35 år.
Det var en gång en mycket fattig fåraherde som hette Samir. Dessvärre blev han bara fattigare och fattigare, för när det blev torka under långa perioder, fanns det nästan ingenting för fåren att äta. Till slut sa han till sin fru att han behövde ge sig i väg för att hitta ett jobb för att kunna försörja sin familj. Hans fru skickade med honom en matsäck och så gav han sig i väg till fots.
Efter en lång vandring mötte han en gammal man som hade flera kameler men ingen som kunde valla dem. De pratades vid och kom överens om att Samir skulle valla och sköta om den gamles kameler. Lönen skulle vara en kamel per år och han skulle stanna i tre år.
När så de tre åren var till ända fick han sina tre kameler. Den gamles fru gav Samir en matsäck innan han begav sig hemåt med sina tre kameler. Han red på en av dem, de andra två följde efter. När han ridit i flera timmar träffade han en gammal shejk som satt i skuggan av ett träd. De började prata och Samir berättade vad han gjort de tre senaste åren. Shejken sa: ”Du är fåraherde du, det är ditt yrke, Jag är rådgivare, jag säljer goda råd, det är mitt yrke. Om du får tre goda råd av mig så får jag dina tre kameler av dig.” Samir skrattade och tyckte att det lät som ett mycket dåligt skämt. Men shejken upprepade sitt förslag. Då sa Samir: ”Alltså, jag har varit från min familj i tre år och tjänat ihop tre kameler. Menar du att jag ska ta risken att mista dem, för att få några ord från dig?”
Men shejken gav sig inte utan övertalade honom att åtminstone ta emot ett gott råd mot en kamel i utbyte och han skulle inte ångra det. Det första rådet han fick var: Sov aldrig mellan två!
Samir var förvånad över detta mycket enkla råd, men gav shejken en av sina kameler. Sen tittade han på de återstående två kamelerna och tänkte att det andra rådet var kanske ännu viktigare än det första. När shejken frågade honom om han var redo för att få det andra rådet, tvekade han inte utan nickade jakande.
Det andra rådet var: Sov aldrig i en dal! Han gav shejken sin andra kamel. Men nu kände han sig som en riktig spelare. Han kanske var nära det bästa rådet av de tre, så han bad att få höra det också. Då sa shejken sa: Det är bättre att somna rasande än ångerfull. Samir kände sig lurad, grundlurad och vreden kokade inombords. Men ett löfte är ett löfte och han gav även den tredje kamelen till shejken.
Så fortsatte han sin vandring och stannade inte förrän solen började dala. Han slog sig ner vid vägkanten och började äta när två män med en kamel, fullastad med allehanda gods, kom förbi och hälsade på honom. Samir inbjöd dem att dela hans matsäck och de satt där tillsammans och pratade till över midnatt. Sen rullade de in sig i sina filtar och sa godnatt till varandra. Precis Samir hann somna kom han ihåg det första goda rådet: Sov aldrig mellan två. Han väntade tyst tills de andra två hade somnat, sen tog han sin filt och sin matsäck och gav sig av en bit bort. Han virade filten om sig och la sig ner. Han hade svårt för att somna så han låg och räknade stjärnorna när han plötsligt hörde ett förskräckligt liv från det håll där de två männen befann sig. När oljudet slutat smög han sig fram och såg att de båda låg döda i varsin pöl av blod. Bägge männen höll fortfarande en dolk i sina händer. Då förstod Samir att männen hade trott att det var han som de satte dolken i.
Samir var mycket lättad över att ha klarat sig. Han tog deras kamel som var lastad med värdefullt gods och gav sig av. Han kände stor tacksamhet till shejken över det goda råd han hade fått.
Han korsade en öken och kom fram till en dal, omgiven av gröna mjuka kullar, många träd och en underjordisk källa med färskt vatten. Där befann sig en karavan med män och kameler. Männen hälsade på Samir och bjöd honom att äta och dricka med dem. Efter några timmar rullade männen in sig sina filtar och sa god natt. Samir kom ihåg det andra goda rådet att aldrig sova i en dal, så han tog sin kamel, red upp på en kulle och somnade.
Nästa dag möttes han av en förfärlig syn. En översvämning hade under natten orsakat att hela karavanen med män hade drunknat. Kamelerna hade sprungit i väg och stod oskadda uppe på en annan kulle. Det var hundra kameler och alla var lastade med dyrbara varor.
Samir samlade ihop hela kamelflocken och vandrade tillsammans med dem hemåt. Han gick i flera dagar innan han närmade sig sitt hus. Det var redan natt när han smög in. Där i sängen låg hans fru. Bredvid henne låg en ung man och sov. Samir blev topp tunnor rasande, tog fram sin dolk och skulle precis kasta sig över den unge mannen då han kom ihåg det tredje rådet: Det är bättre att somna rasande än ångerfull. Så han sjönk ner på mattan nedanför sängen och somnade, totalt utmattad.
När solens första strålar smög sig in genom gardinen vaknade hans fru och när hon såg sin älskade man ligga på mattan nedanför sängen gav hon till ett glädjeskrik. Hon började sjunga en välkomstsång som i sin tur väckte grannarna och de kom inrusande och såg att Samir hade återvänt. Samir satte sig yrvaket upp och hans hustru presenterade den unge mannen för honom. Det var deras son, som i stället för att vara en gosse nu hade blivit en yngling under tiden Samir hade varit borta. Nu tackade Samir ödet som hade fört honom till den gamle mannen hos vilken han jobbat i tre år. Och även fört honom till shejken som givit honom de tre goda råden, vilka inte bara sparat honom livet utan också gjort honom till en mycket rik man.
Alltsedan dess, varje gång hans barn och sedermera hans barnbarn inte lyssnade på honom, brukade han påminna dem om att ett gott råd är lika mycket värt som en kamel.

