{"id":935,"date":"2021-10-14T10:48:48","date_gmt":"2021-10-14T09:48:48","guid":{"rendered":"https:\/\/admetam.se\/?p=935"},"modified":"2021-10-14T10:48:49","modified_gmt":"2021-10-14T09:48:49","slug":"restaurangen-med-den-bla-dorren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/admetam.se\/?p=935","title":{"rendered":"RESTAURANGEN MED DEN BL\u00c5 D\u00d6RREN"},"content":{"rendered":"\n

K\u00e4ra l\u00e4sare, det var i maj som min senaste blogg skrevs s\u00e5 nu \u00e4r det verkligen dags igen. Sommaren har varit h\u00e4rlig med en hel del ber\u00e4ttarvandringar i \u00c5snens nationalpark f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra. Och som sig b\u00f6r s\u00e5 har det varit bes\u00f6k av barnbarnen p\u00e5 torpet . Oj vad de v\u00e4xer och utvecklas. Vilda 6 \u00e5r och Saga 2 \u00e5r som bor i Sk\u00e5ne har badat i pool i sommar d\u00e5 deras f\u00f6r\u00e4ldrar l\u00e5tit bygga en stor h\u00e4rlig s\u00e5dan i tr\u00e4dg\u00e5rden. Jag har ocks\u00e5 varit d\u00e4r och simmat och det var j\u00e4ttesk\u00f6nt. N\u00e4r jag pratade med Vilda h\u00e4romdagen, som just har b\u00f6rjat F-klass, s\u00e5 fr\u00e5gade jag om hon hade simmat nyligen. P\u00e5 den bredaste sk\u00e5nska man kan t\u00e4nka sig svarade hon: Nej, jag har f\u00f6rbadat mig. Ett helt underbart nytt ord som kanske en dag kommer att hamna i SAOL, vem vet. Det lilla yngsta barnbarnet Ellen \u00e4r 9 m\u00e5nader och har just l\u00e4rt sig krypa fram\u00e5t och det g\u00f6r hon lugnt och stilla med stor v\u00e4rdighet. Innan kr\u00f6p hon bara bak\u00e5t och fastnade under soffa och stolar, vilket hon tyckte var v\u00e4ldigt obehagligt. Hennes storebror Johan 3,5 \u00e5r har varit mycket i Sm\u00e5land i sommar och han \u00e4lskar att vara med kring Trollberget i Nationalparken. Att fika d\u00e4r \u00e4r ett m\u00e5ste \u00e4ven om det regnar.<\/p>\n\n\n\n

Jan och jag har firat 40-\u00e5rig br\u00f6llopsdag den 11 september. D\u00e5 passade vi p\u00e5 att \u00e5ka till Skagen l\u00e4ngst upp p\u00e5 norra Jylland. D\u00e4r \u00e4r otroligt vackert och man kan f\u00f6rst\u00e5 att s\u00e5v\u00e4l konstn\u00e4rer som poeter och f\u00f6rfattare fick mycket inspiration d\u00e4rifr\u00e5n. Det var en hel konstn\u00e4rskoloni som bodde d\u00e4r, varav P.S. Kr\u00f6yer med hustru Marie och Michael Anker med hustru Anna tillh\u00f6rde n\u00e5gra av de mest k\u00e4nda. En konstn\u00e4r och f\u00f6rfattare var Holger Drachmann f\u00f6dd i oktober 1846 och begravd den 26 januari 1908 ute vid sanddynerna p\u00e5 Grenen, som platsen kallas d\u00e4r Kattegatt m\u00f6ter Skagerrak. D\u00e4r finns hans gravmonument som inneh\u00e5ller hans urna och framsidan p\u00e5 monumentet har hans gode v\u00e4n Kr\u00f6yer gjort. Vi bes\u00f6kte ocks\u00e5 Drachmanns hus inne i Skagen som \u00e4r ett museum. D\u00e4r h\u00e4ngde hans tjusiga kl\u00e4der och hattar, d\u00e4r stod gl som han f\u00e5tt av den svenske kungen, Oscar II och d\u00e4r fanns otaliga tavlor som han m\u00e5lat. Motiven f\u00f6rest\u00e4llde ofta fiskarna, som blev hans goda v\u00e4nner och i vars hus han ofta kom p\u00e5 bes\u00f6k. Drachmann gjorde ett starkt intryck p\u00e5 mig. Han var mycket annorlunda \u00e4n de andra konstn\u00e4rerna. Jag hade en uppgift fr\u00e5n en ber\u00e4ttarcirkel som jag deltar i att skriva en ber\u00e4ttelse med rubriken Restaurangen med den bl\u00e5 d\u00f6rren. N\u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g till Drachmanns hus passerade en bl\u00e5 d\u00f6rr, fick jag id\u00e9n till ber\u00e4ttelsen som ni kan l\u00e4sa h\u00e4r nedan.<\/p>\n\n\n\n

RESTAURANGEN MED DEN BL\u00c5 D\u00d6RREN<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Den 26 januari 1908 var det kallt och bl\u00e5sigt. Soffi klev p\u00e5 t\u00e5get i Hornbaek och urnan stod i handbagaget. N\u00e4r hon hade satt sig till r\u00e4tta i kup\u00e9n, tog hon upp urnan ur v\u00e4skan och nu satt hon med den i kn\u00e4t. Det var en ganska alldaglig urna utan n\u00e5gra som helst m\u00f6nster p\u00e5. F\u00e4rgen var m\u00f6rkgr\u00f6n. Det var s\u00e5 han ville ha det och s\u00e5 fick det bli. Hon h\u00f6ll \u00f6mt om den med sina varma h\u00e4nder. Hon ville att han skulle k\u00e4nna att han var med p\u00e5 t\u00e5gresan mot sitt \u00e4lskade Skagen. Den allra sista resan.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

De hade inte varit gifta s\u00e4rskilt l\u00e4nge, bara i fem \u00e5r. Inga gemensamma barn. Egentligen hade han varit k\u00e4r i hennes syster fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, men det var Soffi som blev hans hustru. Den tredje och sista hustrun vill s\u00e4ga. F\u00f6rst hade det varit Vilhelmine som han tr\u00e4ffade p\u00e5 Bornholm, ett intensivt och kort \u00e4ktenskap. D\u00e4refter tr\u00e4ffade han Emmy med vilken han var gift i 24 \u00e5r och fick flera barn. Under \u00e4ktenskapet tr\u00e4ffade han Amande, som b\u00e5de blev hans \u00e4lskarinna och musa i m\u00e5nga \u00e5r. Han var inte bara passionerat f\u00f6rtjust i kvinnor. <\/p>\n\n\n\n

Sedan barnsben var han attraherad av havet och milj\u00f6n runtomkring. <\/p>\n\n\n\n

Under hans tid p\u00e5 Skagen blev m\u00e5nga fiskarfamiljer hans goda v\u00e4nner. B\u00e5de som konstn\u00e4r och diktare skildrar han det h\u00e5rda livet som fiskarna levde. En fiskare, Lars Kruse, som hade r\u00e4ddat mer \u00e4n 200 m\u00e4nniskor fr\u00e5n drunkningsd\u00f6den ute p\u00e5 Grenen hade blivit nominerad att f\u00e5 en f\u00f6rtj\u00e4nstmedalj. Men det visade sig att Kruse som ung pojke hade s\u00e5lt vrakgods och blivit d\u00f6md till sp\u00f6straff f\u00f6r det. Borgm\u00e4staren best\u00e4mde att ingen medalj skulle utdelas till Kruse eftersom han inte var en \u00e4rlig man. Men bara dagen efter att en mycket v\u00e4lformulerad skrivelse anl\u00e4nt till borgm\u00e4staren, tilldelades Kruse sin v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta medalj. Efter den dagen kallade hans fiskar v\u00e4nner honom f\u00f6r \u201cDen store Tummel\u201c (vilket p\u00e5 svenska betyder \u201dDet stora tumultet\u201d) eller fritt \u00f6versatt \u201dHan som gjorde skillnad\u201d.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5r jag be om biljetten tack! Soffi ryckte till. Hon var s\u00e5 djupt f\u00f6rsjunken i sina minnen att hon inte h\u00f6rt kondukt\u00f6ren komma. Hon r\u00e4ckte fram biljetten. Efter kondukt\u00f6ren klippt den, s\u00e5g han p\u00e5 urnan i Soffis kn\u00e4 och nickade v\u00e4nligt innan han l\u00e4mnade kup\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

De hade k\u00f6pt ett vackert hus mitt inne i Skagen som fick namnet Villa Pax. Dit v\u00e4lkomnades m\u00e5nga g\u00e4ster, allt fr\u00e5n fiskare, diktare, f\u00f6rfattare, konstn\u00e4rer till den svenske kungen Oscar II.<\/p>\n\n\n\n

Han var n\u00e4mligen bekant med b\u00e5de Oscar II och prins Eugen. Vid ett bes\u00f6k i Stockholm blev han inbjuden p\u00e5 visit till det kungliga slottet. Kungen hade egentligen regeringssammantr\u00e4de den f\u00f6rmiddagen, men hade angivit en tid f\u00f6r visiten. Ve och fasa, g\u00e4sten kom f\u00f6rsent. Han tr\u00e4dde in i det kungliga kabinettet, n\u00e5got andf\u00e5dd, men st\u00e5tlig och ikl\u00e4dd fotsid palet\u00e5 och Borsalinohatt som han med en svepande r\u00f6relse tog av och bugade<\/p>\n\n\n\n

Kungen som v\u00e4ntat ot\u00e5ligt r\u00f6t: Of\u00f6rsk\u00e4mt att ta upp min dyrbara tid, nu f\u00e5r du bara fem minuter av mitt s\u00e4llskap. Varf\u00f6r kommer du f\u00f6r sent? <\/p>\n\n\n\n

Jaa, sa g\u00e4sten, s\u00e5 kan det g\u00e5 det n\u00e4r man blir uppeh\u00e5llen av en vacker kvinna. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5ja det f\u00f6rklarar saken, d\u00e5 f\u00e5r regeringen v\u00e4nta. <\/p>\n\n\n\n

Visiten varade l\u00e4nge, regeringssammantr\u00e4det uppsk\u00f6ts till eftermiddagen och g\u00e4sten passade p\u00e5 att bjuda kungen till Skagen. <\/p>\n\n\n\n

Och vad ska jag d\u00e4r och g\u00f6ra, \u00e5ka till Skagen, d\u00e4r finns v\u00e4l ingenting? <\/p>\n\n\n\n

G\u00e4sten sa: Jod\u00e5, d\u00e4r finns vacker natur, vackra kvinnor och kall champagne. <\/p>\n\n\n\n

Varp\u00e5 kungen utbrast: Ja men d\u00e5 kommer jag g\u00e4rna.<\/p>\n\n\n\n

En tid senare kom kungen p\u00e5 bes\u00f6k och som present hade han med sig n\u00e5gra vackra glas, som fortfarande pryder sin plats p\u00e5 Villa Pax.  <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 kv\u00e4llen hade ett litet v\u00e4rdshus abonnerats dit n\u00e5gra unga flickor fr\u00e5n fiskesamh\u00e4llet inbjudits och kall champagnen fl\u00f6dade. Herrarna tillbragte en mycket angen\u00e4m afton i det f\u00f6rtjusande s\u00e4llskapet. N\u00e4r de \u00e4ntligen br\u00f6t upp var det redan gryning och en tr\u00f6tt v\u00e4rdshusv\u00e4rd l\u00e5ste d\u00f6rren bakom dem. Kungen v\u00e4nde sig om f\u00f6r att memorera namnet p\u00e5 restaurangen. Men hans blick var tr\u00f6tt och grumlig och gryningsljuset var inte tillr\u00e4ckligt. Kungen kunde inteurskilja namnet, men han s\u00e5g att d\u00f6rren var bl\u00e5, Skagenbl\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Nu var t\u00e5get framme i Skagen. Soffi bar urnan i famnen n\u00e4r hon steg av. Hon trodde inte sina \u00f6gon, det var svart av folk p\u00e5 perrongen. Det var inte tio, det var inte hundra, det var tusen. M\u00e5nga gr\u00e4t, m\u00e5nga bar blommor. Alla hade kommit f\u00f6r att ta ett sista farv\u00e4l av \u201cDen store Tummel.\u201d Det blev en l\u00e5ng vandring genom hela Skagen ut till Grenen d\u00e4r urnan skulle f\u00e5 sin eviga viloplats i sanddynerna. Den alldagliga m\u00f6rkgr\u00f6na urnan som inneh\u00f6ll askan av Holger Drachmann, konstn\u00e4r, poet, dramaturg och f\u00f6rfattare, en av Danmarks st\u00f6rsta. <\/p>\n\n\n\n

Och l\u00e4ngs med den v\u00e4gen, passerade Holger Drachmann f\u00f6r sista g\u00e5ngen restaurangen med den Skagenbl\u00e5 d\u00f6rren.<\/p>\n\n\n\n

Tack f\u00f6r att ni l\u00e4ste min blogg. Vi h\u00f6rs om ett tag igen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

K\u00e4ra l\u00e4sare, det var i maj som min senaste blogg skrevs s\u00e5 nu \u00e4r det verkligen dags igen. Sommaren har varit h\u00e4rlig med en hel del ber\u00e4ttarvandringar i \u00c5snens nationalpark f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra. Och som sig b\u00f6r s\u00e5 har det varit bes\u00f6k av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-935","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovrigt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/935","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=935"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/935\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":938,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/935\/revisions\/938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=935"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=935"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=935"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}