Enligt kyrko\u00e5ret \u00e4r julen slut den 2 februari. M\u00e5nga av oss tar ju som regel bort alla juldekorationer den 13 januari, p\u00e5 Knutsdagen. Men ute p\u00e5 landsbygden, till exempel i Kalvsvik d\u00e4r vi har v\u00e5rt torp, kan man se juldekorationerna \u00e5tminstone till 2 februari. Och i ett och annat f\u00f6nster lyser n\u00e5gra julstj\u00e4rnor \u00e4nnu l\u00e4ngre, kanske \u00e4nda till \u201dp\u00e5ska\u201d. Det \u00e4r fint med ljus i f\u00f6nstren under denna m\u00f6rka \u00e5rstid och ute p\u00e5 landet \u00e4r det ju inte lika m\u00e5nga andra ljusk\u00e4llor som i stan.<\/p>\n\n\n\n
I Bondepraktikan skriver man att kyndelsm\u00e4ss markerar att halva vintern har g\u00e5tt och man b\u00f6r ha h\u00e4lften av sitt foder kvar i ladorna till sina husdjur. Det skulle n\u00e4mligen r\u00e4cka till att det var dags f\u00f6r djuren att sl\u00e4ppas ut p\u00e5 v\u00e5rbete. Det finns ocks\u00e5 en del s\u00e5 kallade \u201dv\u00e4dertydor\u201d om denna dag. I V\u00e4sternorrland sa man \u201dKyndelmess t\u00f6, fruset korn och sn\u00f6,\u201d <\/em>vilket betyder att om det t\u00f6ar den 2 februari skulle sommaren bli kall och h\u00f6sten regnig. Det f\u00e5r vi v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 inte hoppas sl\u00e5r in. Andra v\u00e4dertydor sa \u201dom solen skiner p\u00e5 barmark i februari, blir det ingen sommar f\u00f6re sommarsolst\u00e5ndet\u201d<\/em> som infaller 21 juni. Det l\u00e5ter inte heller s\u00e4rskilt lockande. Personligen f\u00f6redrar jag tydan\u201dom myggen sticks i februari, fryser de gadden av sig n\u00e4sta m\u00e5nad.<\/em>\u201d Tack f\u00f6r det, en myggfri sommar kunde man v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 alltid hoppas p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n Februaribloggens saga h\u00f6rde jag ber\u00e4ttas av en ung man fr\u00e5n Skottland som heter Neil Sutcliffe. Neil \u00e4r inte bara ber\u00e4ttare utan ocks\u00e5 musiker och sk\u00e5despelare och jag tr\u00e4ffade honom p\u00e5 Ber\u00e4ttarfestivalen i Ljungby f\u00f6r 2 \u00e5r sedan. Sagan, som \u00e4r en gammal folksaga, lyder s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n Det var en g\u00e5ng en r\u00e4v och en varg som f\u00f6r ovanlighetens skull vandrade tillsammans i skogen. F\u00f6r det \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 att vargar och r\u00e4var s\u00e4llan \u00e4r b\u00e4sta v\u00e4nner. R\u00e4tt som det var hittade de en stor rund ost som n\u00e5gon hade l\u00e4mnat i skogen. Vargen, som var mycket st\u00f6rre och starkare \u00e4n r\u00e4ven, b\u00f6rjade glufsa i sig stora bitar av osten och slutade inte \u00e4ta f\u00f6rr\u00e4n det bara var en liten, liten bit kvar. R\u00e4ven blev s\u00e5 otroligt sur och lovade sig sj\u00e4lv att han skulle h\u00e4mnas p\u00e5 vargen.<\/p>\n\n\n\n N\u00e5gra dar senare n\u00e4r de \u00e5terigen var ute tillsammans, skrek pl\u00f6tsligt r\u00e4ven till. \u201dKolla d\u00e4r borta!\u201d R\u00e4ven pekade bort mot den frusna sj\u00f6n. Alldeles vid kanten syntes en stor, vit, rund ring. R\u00e4ven fortsatte att skrika upphetsat: \u201dKolla, det \u00e4r en stor rund ost som ligger d\u00e4r, som n\u00e5gon har l\u00e4mnat!\u201d Vargen tittade och han s\u00e5g ocks\u00e5 den stora runda cirkeln. \u201dMen hur ska vi f\u00e5 tag i den?\u201d. R\u00e4ven svarade: \u201dVi g\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r. Du l\u00e4gger dig h\u00e4r och g\u00f6mmer osten under din stora lurviga svans s\u00e5 ingen kan se den, och jag g\u00e5r upp till bondg\u00e5rden d\u00e4rborta och kollar att ingen \u00e4r vaken. Sen kommer jag tillbaka till dig och d\u00e5 tar vi osten med oss och delar p\u00e5 den\u201d. Det tyckte vargen var en bra id\u00e9, s\u00e5 han lade sig nere vid sj\u00f6kanten och bredde ut sin svans \u00f6ver den stora vita cirkeln, s\u00e5 att ingen skulle se den.<\/p>\n\n\n\n R\u00e4ven gav sig iv\u00e4g, men bara ett lite stycke upp i skogen. D\u00e4r satte han sig och v\u00e4ntade i en dryg timme. Sen sprang han upp till bondg\u00e5rden d\u00e4r en man och hans hustru och deras barn bodde. \u201dVargen, vargen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r att \u00e4ta upp era barn!\u201d, skrek r\u00e4ven allt vad han orkade. Bonden och hans fru rusade ut, l\u00e5ste d\u00f6rren om sina barn. De fick tag i n\u00e5gra l\u00e5nga k\u00e4ppar och sprang ner mot sj\u00f6n f\u00f6r att jaga iv\u00e4g vargen med hugg och slag.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r vargen h\u00f6rde m\u00e4nniskorna komma st\u00e4llde han sig upp, men d\u00e5 hade svansen frusit fast i isen, f\u00f6r den stora runda vita cirkeln var ingenting annat \u00e4n fullm\u00e5nen som lyste fr\u00e5n den m\u00f6rka himlen ner p\u00e5 den vita isen. Vargen slet och ryckte i sin svans, men den var fastfrusen. Till slut kom han loss, men delar av svansen blev kvar p\u00e5 isen. Ylande av sm\u00e4rta och ilska f\u00f6rsvann han iv\u00e4g in i skogen och lyckades precis undkomma bonden och hans hustru.<\/p>\n\n\n\n Det var sista g\u00e5ngen som r\u00e4ven och vargen vandrade tillsammans. Och allt sedan dess har vargen en ganska kort och tunn svans, som h\u00e4nger rakt ner. Men r\u00e4ven, den har fortfarande sin yviga, vackra, r\u00f6da svans i beh\u00e5ll som han \u00e4n idag stolt viftar med f\u00f6r att visa att han \u00e4r listigare \u00e4n vargen.<\/p>\n\n\n\n Nu l\u00e4ngtar jag efter att f\u00e5 se och h\u00e5lla om mitt lilla s\u00f6ndagsbarnbarn Ellen, som blir 40 dagar den 3 februari och bor i Danmark. Sj\u00e4lvklart l\u00e4ngtar jag ocks\u00e5 efter hennes storebror och f\u00f6r\u00e4ldrar. Barnbarnen i Sk\u00e5ne och deras f\u00f6r\u00e4ldrar har jag tack och lov haft chans att tr\u00e4ffa, om \u00e4n mycket sparsamt.<\/p>\n\n\n\n Tack f\u00f6r att du l\u00e4ste min blogg.<\/p>\n\n\n\n Informationen om kyndelsm\u00e4ssodagen och Bondepraktikan har jag hittat p\u00e5 Wikipedia, i boken \u201dNaturens hemligheter\u201d av Mari Friend samt i Ebbe Sch\u00f6ns bok \u201dSvenska traditioner\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n Den 2 februari \u00e4r det kyndelsm\u00e4ssodagen. Den kallas ocks\u00e5 f\u00f6r Jungfru Marie kyrkog\u00e5ngs dag, och \u00e4r den dagen d\u00e5 Maria och Josef bar fram Jesus i templet 40 dagar efter hans f\u00f6delse. S\u00e5 skulle man g\u00f6ra enligt judisk lag. En kvinna som nyligen f\u00f6tt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-758","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovrigt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/758","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=758"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/758\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":760,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/758\/revisions\/760"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=758"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=758"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=758"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/admetam.se\/wp-content\/uploads\/2021\/02\/IMG_3578.jpg\")
<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"