{"id":745,"date":"2020-12-26T12:14:28","date_gmt":"2020-12-26T11:14:28","guid":{"rendered":"http:\/\/admetam.se\/?p=745"},"modified":"2020-12-26T19:05:57","modified_gmt":"2020-12-26T18:05:57","slug":"farval-sunnanvik-god-morgon-kampen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/admetam.se\/?p=745","title":{"rendered":"FARV\u00c4L SUNNANVIK \u2013 GOD MORGON KAMPEN"},"content":{"rendered":"\n

Ett tidevarv p\u00e5 drygt fyra \u00e5r har passerat och vi l\u00e4mnar Sunnanviks vackra flygel och flyttar in till V\u00e4xj\u00f6. Det var inte ett l\u00e4tt val, men verkligheten valde \u00e5t oss och s\u00e5 blev det. Vi har haft fyra underbara \u00e5r i ett h\u00e4rligt gammalt hus, med knarrande tr\u00e4golv, automatisk air condition d\u00e4r gardinerna vajade p\u00e5 egen hand n\u00e4r det bl\u00e5ste fr\u00e5n sj\u00f6n, spr\u00f6jsade f\u00f6nster genom vilka vi haft fantastisk utsikt \u00f6ver \u00c5snen, skogen, h\u00e4sthagarna och det gamla magasinet fr\u00e5n 1700-talet. N\u00e4r man sv\u00e4nger ner fr\u00e5n landsv\u00e4gen p\u00e5 grusv\u00e4gen mot Sunnanvik, s\u00e5 \u00e4r det som att l\u00e4mna den \u00f6vriga v\u00e4rlden och k\u00f6ra in i en egen bubbla. H\u00e4r finns h\u00e4starna, f\u00e5ren, hundarna, r\u00e5djuren, \u00e4lgarna och hararna. H\u00e4r finns de vackra promenaderna runt f\u00e4lten, inne i skogen och p\u00e5 de steniga hagarna ner mot sj\u00f6n. Rofyllt och stilla, n\u00e4stan som om tiden tog sig en paus, just h\u00e4r p\u00e5 Sunnanvik. Vad kommer jag d\u00e5 att sakna mest? Jo tv\u00e5 saker. F\u00f6r det f\u00f6rsta den fantastiska stj\u00e4rnhimlen. N\u00e4r det var stj\u00e4rnklart k\u00e4ndes det som om alla himlens stj\u00e4rnor hade samlats \u00f6ver Sunnanvik och stj\u00e4rnorna verkade vara s\u00e5 n\u00e4ra att man n\u00e4stan kunde n\u00e5 upp till dem. Den gamla s\u00e4gnen om att Gud g\u00e5r med k\u00e4pp uppe i himlen och p\u00e5 k\u00e4ppen har han satt en spik s\u00e5 att den inte ska glida. Spiken g\u00f6r att det blir h\u00e5l i himlagolvet och de h\u00e5len kallar vi f\u00f6r stj\u00e4rnor. Vid stj\u00e4rnorna sitter ibland de som bor i himlen och tittar ner p\u00e5 oss. Den s\u00e4gnen blev en verklighet, just h\u00e4rute under stj\u00e4rnklara n\u00e4tter. Det andra som jag kommer att sakna \u00e4r Gunnar Olof Hylt\u00e9n-Cavallius. Han, som k\u00f6pte Sunnanvik den 16 augusti 1867 och bodde h\u00e4r i 21 \u00e5r tillsammans med sin \u00e4lskade Sophie. N\u00e4r det var fullm\u00e5ne vaknade jag ofta och gick upp och satte mig i burspr\u00e5ket, vars f\u00f6nster vetter ut mot det r\u00f6da 1700-tals magasinet. Och d\u00e5 kunde jag ofta se en mansgestalt, med hatt och en sliten palet\u00e5, komma runt h\u00f6rnet av magasinsbyggnaden. Jag f\u00f6rstod att det var Gunnar Olof f\u00f6r han gick med hj\u00e4lp av en krycka i form av en h\u00f6g k\u00e4pp. Den \u00f6vre delen av k\u00e4ppen var f\u00e4st under armh\u00e5lan, som sedan med st\u00f6d av armen och handen man\u00f6vrerades som ett extra ben och avlastade trycket p\u00e5 det onda benet. Med hj\u00e4lp av denna krycka kunde han ta sig runt p\u00e5 \u00e4gorna. Kryckan finns kvar i hallen p\u00e5 Sunnanvik.<\/p>\n\n\n\n

Men nu v\u00e4nder vi blad! Sedan n\u00e5gra veckor tillbaka bor vi en l\u00e4genhet p\u00e5 Kampenomr\u00e5det, alldeles i n\u00e4rheten av simhallen i V\u00e4xj\u00f6. L\u00e4genheten ligger \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll mot Sunannvik, Vrankunge, Torne och Grimsl\u00f6v, d\u00e4r vi f\u00e5tt m\u00e5nga trevliga bekantskaper och v\u00e4nner under de fyra \u00e5ren och den v\u00e4nskapen kommer alltid att best\u00e5. Den ligger ocks\u00e5 \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll mot Malmsberg, v\u00e5rt k\u00e4ra torp i Kalvsvik som vi \u00e4ger sedan drygt 20 \u00e5r tillbaka. Utsikten fr\u00e5n l\u00e4genheten vetter \u00f6ver V\u00e4xj\u00f6sj\u00f6n och omr\u00e5det h\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 b\u00e5de rofyllt och stilla. Vi promenerar p\u00e5 fem minuter till n\u00e4rmaste butik. Totalt har vi fyra mataff\u00e4rer i n\u00e4rheten, likas\u00e5 folktandv\u00e5rd, v\u00e5rdcentral och apotek. Det tar knappt en kvart att g\u00e5 till centrum, s\u00e5 det \u00e4r sk\u00f6nt att slippa leta parkeringsplatser n\u00e4r vi ska in till stan. N\u00e4r pandemin \u00e4r \u00f6ver kan man ta en liten rullv\u00e4ska och g\u00e5 till stationen och s\u00e4tta sig p\u00e5 t\u00e5get s\u00f6derut f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 barn och barnbarn. N\u00e4romr\u00e5det bjuder p\u00e5 h\u00e4rliga promenader runt flera sj\u00f6ar s\u00e5som V\u00e4xj\u00f6sj\u00f6n, Trummen och Bergundasj\u00f6n. Skulle det bli f\u00f6r l\u00e5ngt att g\u00e5, ja d\u00e5 kan man bara ta fram cykeln. Precis utanf\u00f6r ett av v\u00e5ra f\u00f6nster st\u00e5r ett magnifikt monument. Monumentet har konstn\u00e4ren Kenneth Johansson gjort 1992. Det \u00e4r utformat i Sm\u00e5lands landskapssten, r\u00f6d och gr\u00e5 granit, och ska f\u00e5 oss att minnas utvandringen till Minnesota. Ett motsvarande monument st\u00e5r i Duluth.<\/p>\n\n\n\n

 Under flytten till stan kom barnbarnet Vilda, 5 \u00e5r, p\u00e5 bes\u00f6k. En dag n\u00e4r vi var ute och \u00e5kte bil fick vi s\u00e4llskap av en \u00e4lgko. Denna h\u00e4ndelse blev en ny saga till Vilda som jag delar med mig av h\u00e4r i bloggen. Jag vill passa p\u00e5 att \u00f6nska mina l\u00e4sare av bloggen ett riktigt Gott Nytt \u00c5r. Vi f\u00e5r v\u00e4l se vad 2021 kommer att bjuda p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4nligen, Vibeke<\/p>\n\n\n\n

\u00c4LGKON SOM VILLE LIFTA TILL BOAVRED.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4romsistens var Vilda, 5 \u00e5r, p\u00e5 bes\u00f6k hos farmor i Sm\u00e5land. Det var precis under den tiden som \u00e4lgjakten p\u00e5gick. Vilda och farmor skulle \u00e5ka bil ut till Kalvsvik och Vilda satt i sin bilbarnstol i frams\u00e4tet bredvid farmor. R\u00e4tt som det var stod det en \u00e4lgko alldeles i skogsbrynet vid v\u00e4gkanten. Farmor saktade ner. \u00c4lgkon var alldeles l\u00f6ddrig och bl\u00f6t av svett. Hennes \u00f6gon var stora och r\u00e4dda. F\u00f6rst stod den alldeles stilla vid skogsbrynet, sen klev den upp p\u00e5 v\u00e4gen och b\u00f6rjade springa l\u00e4ngs med bilen. Farmor k\u00f6rde mycket sakta f\u00f6r det var lite ishalka p\u00e5 v\u00e4gen. Hon v\u00e5gade inte bromsa ifall bilen skulle glida mot \u00e4lgen. \u00c4lgkon sprang bredvid bilen, tittade in genom rutan p\u00e5 farmor och Vilda. Farmor vevade ner rutan s\u00e5 att Vilda skulle f\u00e5 se \u00e4lgkon b\u00e4ttre. Pl\u00f6tsligt sa \u00e4lgkon: \u201dSkulle jag kunna f\u00e5 lifta med er?\u201d Farmor tittade p\u00e5 Vilda med fr\u00e5gande blick. Vilda tittade p\u00e5 farmor och nickade. \u201dSj\u00e4lvklart\u201d, sa farmor. Hon stannade bilen, gick ur och \u00f6ppnade bakd\u00f6rren och \u00e4lgkon klev in och la sig alldeles platt i baks\u00e4tet. Farmor hade ett par bilfiltar, som hon stoppade om \u00e4lgkon. En av dem drog hon \u00f6ver huvudet p\u00e5 \u00e4lgkon.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 fortsatte farmor och Vilda att k\u00f6ra mot Kalvsvik.<\/p>\n\n\n\n

Pl\u00f6tsligt kom det en stor jakthund rusande ut ur skogen och upp p\u00e5 v\u00e4gen och den sk\u00e4llde och b\u00f6rjade hoppa upp mot bakd\u00f6rren p\u00e5 bilen. Farmor stannade och vevade ner rutan. \u201dVad h\u00e5ller du p\u00e5 med?\u201d, sa farmor med str\u00e4ng r\u00f6st, \u201ddu skrapar ju av lacken p\u00e5 min bakd\u00f6rr n\u00e4r du g\u00f6r s\u00e5 d\u00e4r.\u201d Hunden fortsatte att hoppa upp mot bakd\u00f6rren och sk\u00e4lla som en galning. D\u00e5 kom en j\u00e4gare springande med \u00e4lgstudsaren i h\u00f6gsta hugg. En \u00e4lgstudsare kallas det gev\u00e4r som man anv\u00e4nder vid \u00e4lgjakt. \u201dHar ni sett en \u00e4lgko springa f\u00f6rbi h\u00e4r?\u201d skrek han. Farmor tittade fr\u00e5gande p\u00e5 Vilda. Vilda tittade p\u00e5 farmor och skakade p\u00e5 huvudet. \u201dNej,\u201d sa farmor, \u201ddet har vi inte. Och du, ta din hund, omedelbart, f\u00f6r han h\u00e5ller p\u00e5 att skrapa lacken av min bakd\u00f6rr. Och om han g\u00f6r det, d\u00e5 blir det dyrt f\u00f6r dig.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Farmor k\u00f6rde iv\u00e4g och \u00e4lgkon, som hade legat blickstilla i baks\u00e4tet och knappast andats en g\u00e5ng, skakade av sig filten \u00f6ver huvudet och sa: \u201dTack ska ni ha. Ni har just r\u00e4ddat livet p\u00e5 mig.\u201d \u201dDet var s\u00e5 lite s\u00e5\u201d sa Vilda v\u00e4nligt till \u00e4lgkon.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVart ska du i Kalvsvik?\u201d fr\u00e5gade farmor. \u201dJo, jag ska till Boavred, om ni vet var det ligger?\u201d Sj\u00e4lvklart vet vi var Boavred ligger, det vet v\u00e4l alla m\u00e4nniskor som bor i Kalvsvik var det ligger. Vi k\u00f6r dig till avtagsv\u00e4gen\u201d sa farmor.<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen vad gjorde du \u00e4nda h\u00e4r borta? Det \u00e4r ju flera kilometer fr\u00e5n Boavred?\u201d \u201dJo,\u201d sa \u00e4lgkon \u201ddet \u00e4r ju jakttider och jag har tv\u00e5 sm\u00e5 \u00e4lgkalvar i Boavred. N\u00e4r den stora jakthunden kom sk\u00e4llande, b\u00f6rjade jag springa iv\u00e4g s\u00e5 fort jag kunde, s\u00e5 att hunden inte skulle f\u00e5 syn p\u00e5 mina kalvar. Jag hade faktiskt sprungit ganska l\u00e4nge n\u00e4r ni om k\u00f6rande och tog upp mig i bilen. Och d\u00e5 var jag tr\u00f6tt! Jag tror inte jag hade orkat springa en meter till.\u201d<\/p>\n\n\n\n

 Nu var de framme vid avtagsv\u00e4gen mot Boavred. Farmor stannade bilen och \u00f6ppnade bakd\u00f6rren s\u00e5 \u00e4lgkon kunde hoppa ut. Den var alldeles torr nu och p\u00e4lsen bl\u00e4nkte. D\u00e4r vid n\u00e5gra stora buskar stack det fram tv\u00e5 sm\u00e5 huvuden. Det var de tv\u00e5 \u00e4lgkalvarna, som hade v\u00e4ntat p\u00e5 sin mamma. N\u00e4r hon f\u00f6rsvann med jakthunden efter sig hade de krupit in i buskarna och g\u00f6mt sig d\u00e4r. Och nu, nu var hon \u00e4ntligen tillbaka. \u00c4lgkon och hennes kalvar pussade varandra och gnuggade sig mot varandra och de var s\u00e5 lyckliga alla tre, att de var tillsammans igen. De sprang iv\u00e4g in i skogen och precis innan de f\u00f6rsvann bland tr\u00e4den, v\u00e4nde sig \u00e4lgkon om och tittade p\u00e5 farmor och Vilda och ropade; \u201dTack ska ni ha f\u00f6r skjutsen!\u201d<\/p>\n\n\n\n

 \u201dCoolt!\u201d sa Vilda \u201dNu har jag sett \u00e4lg tv\u00e5 g\u00e5nger i mitt liv. En g\u00e5ng p\u00e5 Sk\u00e5nes djurpark och s\u00e5 nu, p\u00e5 riktigt, h\u00e4r i Sm\u00e5land. Det ska jag ber\u00e4tta f\u00f6r pappa n\u00e4r jag kommer hem.\u201d<\/p>\n\n\n\n