Ja det \u00e4r verkligen aprilv\u00e4der i V\u00e4xj\u00f6. I l\u00f6rdags var det solsken, i s\u00f6ndags sn\u00e5lbl\u00e5st och kallt och ig\u00e5r vr\u00e4kte sn\u00f6n ner igen, massor med bl\u00f6ta stora sn\u00f6flingor som t\u00e4ckte marken vit. H\u00f6rde en underbar saga h\u00e4romdagen n\u00e4r det var ber\u00e4ttarcaf\u00e9 i V\u00e4xj\u00f6. Sedan l\u00e4ste jag en version av den p\u00e5 Sagomuseets blogg samt en annan version p\u00e5 ytterligare en blogg som heter Mamman i det Gula Huset. N\u00e4r jag var inbjuden p\u00e5 ett \u00e5rsm\u00f6te hos R\u00f6da korset i Vedersl\u00f6v f\u00f6r en vecka sedan f\u00f6r att ber\u00e4tta skr\u00f6nor, s\u00e5 ber\u00e4ttade jag bl.a. den h\u00e4r sagan. Jag har ocks\u00e5 ber\u00e4ttat den f\u00f6r mina h\u00e4rliga vuxna invandrarelever. \u00a0D\u00e5 kunde vi \u00f6va b\u00e5de blomnamn och f\u00e4rger.<\/p>\n
Just idag passar den s\u00e5 bra att skriva ner p\u00e5 min blogg med tanke p\u00e5 v\u00e4dret. Kanske blir det en saga som lilla Figgelina kommer att tycka om en dag. Som farmor k\u00e4nner jag mig lite uppgiven. Har n\u00e4mligen inte f\u00e5tt tr\u00e4ffa mitt lilla barbarn \u00e4nnu. F\u00f6rkylningen h\u00e5ller i sig och det lilla pyret f\u00e5r inte bli smittad. Mailade till barnbarnets sk\u00e5nska mormor, som \u00a0bor n\u00e5gra km fr\u00e5n Figgelina, ”att man f\u00e5r v\u00e4l vara glad om man f\u00e5r tr\u00e4ffa henne till konfirmationen!” och fick d\u00e5 som svar tillbaka: ”Tramsebyxa, du kommer s\u00e4kert vara med n\u00e4r hon b\u00f6rjar skolan! ”<\/p>\n
Sagan om hur sn\u00f6n fick sin vita f\u00e4rg. <\/strong>N\u00e4r v\u00e4rlden var alldeles ny och alla v\u00e4xter hade f\u00e5tt sina f\u00e4rger kom det en kv\u00e4ll en liten ensam sn\u00f6flinga nersinglades p\u00e5 jorden. Eftersom sn\u00f6flingan inte varit med n\u00e4r alla f\u00e4rger delades ut var den b\u00e5de genomskinlig och f\u00e4rgl\u00f6s. Sn\u00f6flingan vara ledsen \u00f6ver detta, ingen skulle ju kunna se den och ha n\u00e5gon gl\u00e4dje av den. N\u00e4r sn\u00f6flingan fr\u00e5gade om det fanns n\u00e5gon f\u00e4rg kvar s\u00e5 fick den till svar att blommorna hade f\u00e5tt de sista f\u00e4rgerna.<\/p>\n Sn\u00f6flingan gav sig d\u00e5 iv\u00e4g f\u00f6r att leta reda p\u00e5 en blomma som kunde dela med sig av sin f\u00e4rg. Den fick se en blomma som lyste gul vid v\u00e4gkanten och fl\u00f6g fram till blomman och fr\u00e5gade: ”Urs\u00e4kta, skulle jag kunna f\u00e5 lite av din solgula f\u00e4rg?” ”Absolut inte,” svarade maskrosen. ”Jag vill beh\u00e5lla all solgul f\u00e4rg sj\u00e4lv. Om jag ger bort av den kanske jag inte m\u00e4rks lika mycket och d\u00e5 f\u00e5r jag kanske inte den v\u00e4rme jag beh\u00f6ver f\u00f6r att v\u00e4xa. Jag \u00e4r upptagen med att f\u00e5nga solstr\u00e5lar, s\u00e5 nu f\u00e5r du flytta p\u00e5 dig f\u00f6r du skuggar solen.”<\/p>\n Sn\u00f6flingan virvlade vidare och efter en stund m\u00f6tte den en bl\u00e5 blomma. Den bad artigt om lite f\u00e4rg. Men ack nej, bl\u00e5klockan s\u00e5g helt skr\u00e4ckslagen ut av blotta tanken. ”Aldrig i livet skulle jag v\u00e4l dela f\u00e4rg med en kylig typ som du. Jag \u00e4r v\u00e5rens bl\u00e5a skogsmatta. Om du har samma bl\u00e5a f\u00e4rg som jag skulle vi kunna f\u00f6rv\u00e4xlas och det g\u00e5r verkligen inte f\u00f6r sig.<\/p>\n Sn\u00f6flingan svepte vidare och fick syn p\u00e5 en j\u00e4ttefin r\u00f6d blomma. Den n\u00e4rmade sig f\u00f6rsiktigt och fr\u00e5gade med lite darrande st\u00e4mma om den m\u00f6jligtvis kunde f\u00e5 \u00a0lite f\u00e4rg, men rosen sa: ”Ge dig iv\u00e4g meddetsamma, du kyler ner mina vackra blomblad. Skynda p\u00e5 nu, annars sticker jag dig med mina taggar!”<\/p>\n Nu var den lilla sn\u00f6flingan alldeles f\u00f6rtvivlad. Det verkade inte som n\u00e5gon ville hj\u00e4lpa den. Den hade n\u00e4stan givit upp hoppet n\u00e4r den fick syn p\u00e5 en oansenlig liten blomma med nedb\u00f6jt huvud som n\u00e4stan inte syntes. Sn\u00f6flingan var nu s\u00e5 ledsen att den knappast kunde prata. Den kr\u00f6p fram och viskade \u00a0sin fr\u00e5ga till blomman. ”Skulle du kunna t\u00e4nka dig att dela med dig av lite f\u00e4rg till mig? Bara lite lite grand.” ”Ja det \u00e4r klart att jag hj\u00e4lper dig,” sa sn\u00f6droppen med v\u00e4nlig r\u00f6st. ”Vill du verkligen det?” utropade sn\u00f6flingan f\u00f6rv\u00e5nad. ”Sj\u00e4lvklart”, svarade sn\u00f6droppen. ”Du ska f\u00e5 av min lysande vita f\u00e4rg s\u00e5 att du ocks\u00e5 blir vit och n\u00e4r du faller ner blir allting insvept i skimrande vitt!”<\/p>\n Sn\u00f6droppen gnuggade sina vita blomblad mot sn\u00f6flingan som genast blev vit. ”Du \u00e4r min allra b\u00e4sta v\u00e4n,” sa sn\u00f6flingan till sn\u00f6droppen. ”Du ska f\u00e5 blomma i min famn. Varken frosten eller nordanvinden kommer att skada dina fina blommor. Ingen blomma ska blomma f\u00f6re dig.”<\/p>\n Om du tittar noga p\u00e5 sn\u00f6droppen s\u00e5 kan du se n\u00e5gra repor d\u00e4r hon skrubbade av f\u00e4rgen och gav till sn\u00f6n. Det var allt f\u00f6r idag k\u00e4ra v\u00e4nner! Forts\u00e4tt och ha det bra!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ja det \u00e4r verkligen aprilv\u00e4der i V\u00e4xj\u00f6. I l\u00f6rdags var det solsken, i s\u00f6ndags sn\u00e5lbl\u00e5st och kallt och ig\u00e5r vr\u00e4kte sn\u00f6n ner igen, massor med bl\u00f6ta stora sn\u00f6flingor som t\u00e4ckte marken vit. H\u00f6rde en underbar saga h\u00e4romdagen n\u00e4r det var ber\u00e4ttarcaf\u00e9 i V\u00e4xj\u00f6. Sedan […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-200","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovrigt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=200"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/200\/revisions\/201"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=200"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=200"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=200"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}