{"id":1056,"date":"2026-02-14T12:48:02","date_gmt":"2026-02-14T11:48:02","guid":{"rendered":"https:\/\/admetam.se\/?p=1056"},"modified":"2026-02-14T12:48:02","modified_gmt":"2026-02-14T11:48:02","slug":"de-tva-asnorna-pa-mallorca","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/admetam.se\/?p=1056","title":{"rendered":"De tv\u00e5 \u00e5snorna p\u00e5 Mallorca"},"content":{"rendered":"\n

KAN MAN PRATA MED \u00c5SNOR?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Mallorca, \u00e4r ett av mina favoritresm\u00e5l, d\u00e4r jag b\u00f6rjade arbeta som guide f\u00f6r 60 \u00e5r sedan. \u00d6n \u00e4r n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n Gotland. Fr\u00e5n slutet av 1950-talet b\u00f6rjade charterturisterna komma, men l\u00e5ngt innan dess har m\u00e5nga olika folkslag bott d\u00e4r. Bland annat romarna och araberna, som l\u00e4mnat ordentliga avtryck. Romarna byggde v\u00e4gar genom \u00f6n som fortfarande anv\u00e4nds och araberna anlade odlingsterrasser, f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra. Det var romarna som gav namnet till \u00f6n. De kallade den Balearis Major, vilket betyder den st\u00f6rsta av de Baleariska \u00f6arna. Mallorca var ett eget kungarike med fyra kungar under en period p\u00e5 drygt 100 \u00e5r, mellan 1229\u20131349, d\u00e4refter har det varit spanskt. P\u00e5 Mallorca finns det m\u00e5nga sm\u00e5 byar, en del av dem \u00e4r idag k\u00e4nda turistm\u00e5l som ligger ute vid kusterna och andra byar ligger inne p\u00e5 \u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

Just i en s\u00e5dan liten by, bodde Salt och Peppar, vilket p\u00e5 spanska heter Sal och Pimienta. De var tv\u00e5 oskiljaktiga \u00e5snor, som hade varit tillsammans sedan f\u00f6dseln. Sal, som var ett silvergr\u00e5tt \u00e5snesto med mjuk och fluffig p\u00e4ls, var lugn och eftert\u00e4nksam. Medan Pimienta,<\/p>\n\n\n\n

som var hennes lillebror, var m\u00f6rkare till f\u00e4rgen och mycket busig. Men han var s\u00e4llan l\u00e5ngt ifr\u00e5n sin storasyster. De f\u00f6ddes p\u00e5 en liten g\u00e5rd, som p\u00e5 spanska heter finca. Denna \u00e4gdes av Senora Cardona, en mycket gammal \u00e4nka. Hon tog hand om \u00e5snorna, som om de vore hennes barn. Ofta kunde man h\u00f6ra henne prata med dem medan hon drack sitt caf\u00e9 con leche om mornarna, sittande i en korgstol utanf\u00f6r k\u00f6ksd\u00f6rren. Varje dag ber\u00e4ttade hon historier f\u00f6r dem och de lyssnade alltid uppm\u00e4rksamt. Deras stora v\u00e4nliga \u00f6gon tittade nyfiket p\u00e5 henne, de klippte lite med sina l\u00e5nga \u00e5sne\u00f6ron och gned sin mule mot Senora Cardonas kinder och h\u00e4nder. Fast ibland f\u00f6rs\u00f6kte Pimienta smita in genom den \u00f6ppna k\u00f6ksd\u00f6rren, men d\u00e5 fick han bannor av henne.<\/p>\n\n\n\n

Tiden gick och n\u00e4r Sra Cardona dog, s\u00e5ldes den lilla g\u00e5rden och allt som fanns d\u00e4r. De tv\u00e5 \u00e5snorna h\u00f6ll p\u00e5 att hamna p\u00e5 olika st\u00e4llen. Ve och fasa! Byborna visste att \u00e5snorna alltid varit tillsammans och hur mycket de betytt f\u00f6r Senora Cardona s\u00e5 de besl\u00f6t sig f\u00f6r att hj\u00e4lpa \u00e5snorna. Man startade en insamling i byn och fick in en rej\u00e4l summa pengar och k\u00f6pte \u00e5snorna. Sen s\u00e5g man till att Sal och Pimienta blev adopterade av en lokal djurskyddsf\u00f6rening som tittade till dem och de fick ett permanent hem i beteshagen som som \u00e4gdes av byn. Varje morgon, utan undantag, stod Sal och Pimienta vid det gamla staketet l\u00e4ngs med byv\u00e4gen och tittade nyfiket p\u00e5 allt som h\u00e4nde. De blev lokala k\u00e4ndisar. N\u00e4r barnen gick f\u00f6rbi hagen till och fr\u00e5n skolan gav de \u00e4pplen och mor\u00f6tter till \u00e5snorna, turister tog kort p\u00e5 dem och brevb\u00e4raren, ja han gjorde som en rutin att stanna varje morgon och klappa dem p\u00e5 mulen. En dag, var det n\u00e5gon som tog en liten video av de tv\u00e5 \u00e5snorna och la ut den p\u00e5 YouTube. Den blev mycket uppm\u00e4rksammad, det kom fler turister till byn och m\u00e4nniskor fr\u00e5n olika l\u00e4nder blev helt f\u00f6r\u00e4lskade i Sal och Pimienta. De skickade brev till dem och ibland \u00e4ven presenter. En kvinna skickade tv\u00e5 hattar av str\u00e5 som hon tillverkat och som skulle skydda dem mot solen. Sal blev mycket f\u00f6rtjust i sin och hade den ofta p\u00e5 sig. Ibland satte barnen blommor i den f\u00f6r att Sal skulle bli extra fin. Men den busige Pimienta, han \u00e5t genast upp sin.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5snorna blev ocks\u00e5 en viktig del av byn och dess traditioner, De var alltid med vid processioner, olika h\u00f6gtider och allehanda festligheter i byn. Ofta gick de f\u00f6rst i paraderna och m\u00e5nga g\u00e5nger var de prydda med blomstergirlanger runt halsen.<\/p>\n\n\n\n

Och i byn har det blivit ett tales\u00e4tt att om n\u00e5gon har bekymmer eller besv\u00e4rligt p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, s\u00e5 s\u00e4ger man: G\u00e5 och prata med Sal och Pimienta, de lyssnar alltid. Och s\u00e5 blev det. De b\u00e5da \u00e5snorna lyssnade uppm\u00e4rksamt, tittade p\u00e5 den som ber\u00e4ttade om sina bekymmer, klippte med sina l\u00e5nga \u00e5sne\u00f6ron och gned sin mjuka mule mot den som hade det besv\u00e4rligt. Och efter\u00e5t sa man alltid, att nu k\u00e4ndes det mycket b\u00e4ttre. S\u00e5 svaret p\u00e5 fr\u00e5gan om man kan prata med \u00e5snor \u00e4r: Ja, p\u00e5 Mallorca kan man iallafall.<\/p>\n\n\n\n

Vad byn heter d\u00e4r de finns? Tro det eller ej, men det har helt fallit mig ur minnet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

KAN MAN PRATA MED \u00c5SNOR? Mallorca, \u00e4r ett av mina favoritresm\u00e5l, d\u00e4r jag b\u00f6rjade arbeta som guide f\u00f6r 60 \u00e5r sedan. \u00d6n \u00e4r n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n Gotland. Fr\u00e5n slutet av 1950-talet b\u00f6rjade charterturisterna komma, men l\u00e5ngt innan dess har m\u00e5nga olika folkslag bott d\u00e4r. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-1056","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovrigt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1056","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1056"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1056\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1058,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1056\/revisions\/1058"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1056"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1056"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/admetam.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1056"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}