Det är trist att vara förkyld men då kan man ju alltid läsa…

Nu har jag varit förkyld i flera dar och fått avstå flera olika roliga aktiviteter. Men tiden går ändå fort, när man kan ha en massa härliga böcker i sängen och välja och vraka vad man vill läsa.  Det har blivit lite allt möjligt. En av böckerna heter ”Flera gåtfulla sagor”, skriven av George W.B. Shannon. När varje saga är slut, så avslöjas inte svaret direkt. Man får en chans att själv fundera över det, innan man vänder blad och hittar svaret på nästföljande sida i boken.  Den berättelse, som jag tänkte dela med mig av idag, är en irländsk folksaga, som heter Advokaten och Djävulen.

På Irland fanns en gång en man som sa att han ville göra vad som helst för att få råd att låta sina tre söner gå i skolan. Då djävulen hörde detta föreslog han ett byte. Djävulen skulle betala pojkarnas utbildning om han i utbyte fick faderns själ.

När sju år gått kom djävulen och krävde pojkarnas far. Varken fadern själv eller hans söner ville att han skulle dö. Den äldste sonen, som blivit präst, bad djävulen låta fadern leva några år till. Motvilligt gick djävulen med på det.

Men när djävulen kom efter några år upprepades samma sak. Varken fadern själv eller hans söner ville att han skulle dö. Då bad mellansonen, som blivit läkare, att djävulen skulle låta fadern leva bara några år till. Djävulen var ganska ohågad att göra det, men efter en hel del övertalning gick han slutligen med på det.

Så gick det några år och djävulen kom en tredje gång för att kräva pojkarnas far. Nu träffade han den yngste sonen, som blivit advokat. Sonen sa; Jag vet att du redan två gånger har skjutit upp att hämta vår far och jag förstår att du inte vill fördröja det en gång till. Men skulle du inte kunna låta honom leva så länge den där lilla ljusstumpen finns kvar? Du vill väl ändå inte neka oss att ta ett ordentligt farväl av honom, sa han vädjande.

Djävulen såg på det lilla ljuset som brann på bordet. Han suckade djupt men gick med

på sonens vädjan och försvann.  Så fadern, som nu var en gammal man, behövde inte dö just den dagen och han blev också helt övertygad om, att djävulen aldrig skulle kunna ta hans själ.  Varför?  Ja ni kan ju alltid grunna på svaret ett slag,  innan ni ser det lite längre ner.

Efter några dagars underbart höstväder med Mallorcablå himmel och Gudrun Sjödénfärger på marken och mellan 8-12 grader varmt är det idag blåst, regn och ett grått tjockt molnlager har lagt sig över Sunnanvik. På torpet i Kalvsvik hade vildsvinen igår haft röjarparty. De har vänt upp de flesta grästuvorna på hela ”lyckan” i letandet efter något gott att äta. Vad Jan sade när han kom hem och berättade detta, lämpar sig inte att återge skriftligt…

Ha det gott! Vi hörs om ett tag igen!

Kära nån vad tiden går! Numera är jag både dubbelfarmor och mormor.

Ja på några år kan det hända mycket. Mitt första underbara lilla barnbarn Vilda, är nu 4,5 år. En mycket bestämd unge, som går från 0 till 100 när det gäller att ändra humör.  ”Det har hon nog efter dig” muttrar hennes något luttrade far. Nåja, må så vara, tycker jag, det är väl bara bra om man delar med sig lite av sina egenskaper. Hennes något luttrade far säger då inte så mycket, men det ser ut som han ler, lite grand i alla fall.

Vilda gör skäl för sitt namn i alla avseenden. Hon har en vilja av stål. Har hon bestämt sig för något, är det inte alltid helt enkelt att ändra det. Hon har ett enormt ordförråd, är snabb i repliker, snabb på att härma, snabb att ta till sig ny kunskap och att använda den helt rätt. När hon brister ut i skratt, vilket hon gör ofta, porlar det som en vårbäck. När hon är på det humöret att inget är bra, ja då är det ett helt annat ljud i skällan. Så många decibel går nog inte att uppmäta! Men inget varar för evigt och som regel kan man resonera, lirka och lämpa och då går det att få henne på andra tankar.

Vilda är numera storasyster, sedan 4 månader tillbaka. Detta lilla underverk heter Saga och hon är faktiskt helt ”sagolik.” Till utseendet är hon väldigt lik storasyster i den åldern. Hon äter och sover och däremellan är hon som regel ganska nöjd. Saga tittar med stora ögon på sin storasyster med skräckblandad förtjusning. För ingen vet vad som kan hända när Vilda närmar sig.  Kanske får hon bara en stor blöt puss över näsan och munnen. Eller trycker kanske Vilda ner babysittern ända ner i golvet och släpper upp den så Saga får en rejäl gungtur. Oavsett, så vet Saga att när Vilda kommer, då sker det något! Saga, vars namn betyder sierska, alltså en som kan förutse vad som ska hända, har redan visat att hon gör skäl för sitt namn.

Så har jag blivit mormor också, till en liten gosse som heter Johan, idag 22 månader. Precis som sina kusiner är han otroligt söt och framåt. Han möter varje dag med stor, positiv nyfikenhet. Johan bor i Danmark och går på ”vuggestue”, dagis, som han tycker mycket om. Där äter han ”rugbrød” och vatten som morgonmellanmål. Det får inte ens våra intagna på häkten och fängelser, tänker jag. Men barn i Danmark älskar ”rugbrød”, alltså mörkt grovt rågbröd. Johan pratar oavbrutet, en blandning av danska, svenska och engelska, då hans far har engelska som modersmål. Eftersom det inte alltid är så lätt att förstå exakt vad han menar så använder han sig av ett helt fenomenalt kroppsspråk, ofta följt av det största leende man kan tänka sig. Fantastiskt hur barn kan lösa problem, snabbt, smart och okomplicerat! Det är roligt att iaktta hur Johan leker. Han lastar sina djur till bondgården i en vagn, går till en annan del av rummet med vagnen.  Där han ställer upp djuren i en lång rad, tittar på dem och sen börjar han om.

Vilda och Johan tycker om att titta i böcker och lyssna på sagor av olika slag. Vilda vill också höra sagor ”utan” bok, gärna sagor som hon själv medverkar i. Då får farmor använda sin fantasi, till sitt eget stora nöje.

Det var roligt att vara tillbaka på bloggen. Vi hörs om ett tag igen!