Solkungen har återvänt, åtminstone idag i Växjö!

Enligt en romsk folksaga var det så att Molnkungen och Solkungen levde i allra största vänskap på himlavalvet. Det var lyckliga tider då. När Solkungen återvände efter sitt långa arbete under dagen, befallde Molnkungen sin tjänare, regnet, att vattna jorden. Därför hände det aldrig att solen sken, när människorna bad om regn eller att det regnade när de bad om sol.

Men en kväll när Solkungen mötte Molnkungen, bad han Molnkungen att inte skicka iväg regnet. ”Jag har jobbat så hårt i ett land där det regnat så förskräckligt, att hade jag inte lyckats torka upp jorden där, skulle de stackars människorna få missväxt.”

Molnkungen: ”Det bryr jag mig inte om, jag vill att det ska regna i det landet nio veckor utan uppehåll.”

Solkungen:”Men varför vill du göra detta mot de stackars människorna som bor där?”

Molnkungen: ”Jo i det landet regerar en kung som har en vacker dotter som jag vill vill gifta mig med. Men kungen har avvisat mig. En molnkung är inte fin nog att gifta sig med hans dotter. Men nu ska jag visa honom vem jag är! Jag tar alla mina tjänare med mig: regnet, vinden, blixten och åskan, haglet och snön. Jag släpper dem alla lösa på en gång, så att de kan rasa ut av hjärtats lust.”

”Men det stackars folket har väl inte gjort dig något. Bara för att deras kung har förolämpat dig ska väl inte straffa dem!” sa Solkungen.

”Vem kan förbjuda mig?” sa Molnkungen.”Det kan jag” sa Solkungen. Han skakade av sig tröttheten, återvände till landet som han just kommit ifrån och när Molnkungen och hans tjänare kom dit, sken solen så hett att de med knapp nöd klarade sig från elddöden.

Molnkungen blev ursinnig och visste inte hur han skulle oskadliggöra Solkungen. Då berättade vinden att när Solkungen flyger ut i världen tidigt varje morgon är han ett litet barn, vid middagstid är han en man och på kvällen kommer han tillbaka som en kraftlös gubbe för att sova ut i sin moders knä. Och får han inte sova där, förblir han en gubbe utan kraft.

Molnkungen förstod att den enda lösningen var att tillfångata Solkungens mor. Han förvandlade sig till en vacker grå häst och begav sig till Solkungens bostad. Modern satt utanför huset och Molnkungen sa att han var vindhästen, som blivit skickad av hennes son, som bad henne att komma så fort som möjligt. ”Din son är i ett översvämmat land och han orkar inte  torka upp allt vattnet. Han behöver sova i ditt knä i en timme för att samla nya krafter.”

Modern anade inte oråd utan satte sig upp på vindhästen för att skynda sig till sin son. Men vindhästen förde henne till en grotta där han låste in henne. När Solkungen kom hem på kvällen, trött som en gammal gubbe, kunde han inte hitta sin mor. Han blev svagare och svagare eftersom han inte kunde sova i hennes knä och därför orkade han inte flyga ut nästa morgon.Nu sken inte solen längre, mörker härskade överallt och Molnkungen kunde ostört husera med alla sina tjänare.

Men modern lyckades till sist ta sig ut ur grottan och kom hem till sin son, som äntligen fick sova i hennes knä. Med friska krafter flög Solkungen ut i världen och jagade bort Molnkungen. Men sedan den tiden, enligt folksagan,  har all vänskap upphört mellan Molnkungen och Solkungen.

Och vi som bor i Växjö har förstått att den ovänskapen råder ännu, även om vi idag hade besök av Solkungen ett par timmar. Låt oss hålla tummarna att de  snart blir vänner igen.

Boken heter ”Sagor från hela världen”, utgiven av Klassikerförlaget och den har jag köpt på Kupan i Växjö, där jag brukar fynda både det ena och det andra.

Så här såg det ut när solen sken i skogen utanför Växjö idag. Hej svejs!

2014-11-25 14.02.24

 

 

 

Inget väder för en vätte ens en gång!

Totalt 45 min sol i Växjö under 21 dagar i november! Är det rekord i dis och dystert ljus eller? ”Det är inte ens en gång väder för en vätte att vara ute i”, muttrade Vätten surt, när jag var ute på torpet häromdagen. ”Det är så grått både inomhus och utomhus, så jag hittade inte min luva, när jag skulle gå ut, fortsatte han, lika surt. Jag vill väl inte påstå att vår vätte är någon glitterpinne precis, det är inga vättar nämligen, men så dyster till sinnes har jag då aldrig sett honom förr. Vätten har bott under vårt torp, som vi har i Kalvsvik, alltsedan torpet byggdes i mitten av 1800-talet.

Vättar är underjordiska väsen, som föredrar att bo under människornas boningar. De har inte ett odelat gott rykte, utan anses vara tjuvaktiga ibland! Dock inte vår vätte, inte. Vättar är släkt med både tomtar och vittror, klär sig i grått och är betydligt mindre än människor. De hjälper till med sysslorna som finns där de bor och skyddar dem som bor på deras mark.

Vätten och jag har en överenskommelse, alltsedan vi köpte torpet! Han är alltid välkommen att vara inomhus närhelst han har lust. Han börjar bli så gammal nu och stel i sina leder så att bo i torpargrunden, som den gamla stengrunden heter, är inte alltid så hälsosamt. Så när vi eldar brasa i kakelugnen eller tänder i vedspisen i köket, då kommer han gärna in för att värma sig. En kopp varm mjölk säger han aldrig nej tack till. Häromdagen, hade jag med mig några smålandskringlor till honom och när han fått dem så såg han lite gladare ut. Och som tack fick jag ta ett foto på honom, som ni kan se här! Hej svejs!

2014-11-16 12.54.12

Grå, gråare, gråast.

Vi leder solligan i Växjö när det gäller MINST soltimmar. Totalt en timme sol har vi haft på 16 dagar.  Har man då som jag gråstarr på båda ögonen och går och väntar på operation, då är det verkligen ”grått”! Men inomhus kan man tända både lampor och ljus och skapa en mysig stämning, så visst går det an!

Damm är också grått.  Idag åkte dammsugaren fram och en snabb söndagsstädning vidtog! Jag har inte städmani utan delar helt Muminmammans åsikt om att när dammråttorna själva vrider sig ut ur hörnen, då är det dax! Och det var det idag. Häromdagen läste jag att ”det gråa luddet under sängen är änglarnas tofflor”, så då gäller det att inte vara alltför nitisk! Änglar ska väl inte frysa om sina fötter!

Idag har jag namnsdag. Tänk vad jag tyckte illa om mitt namn när jag var yngre. Alla flickor i småskolan och folkskolan hette så vackra namn som Margareta, Birgitta, Kerstin och Kristina. De vackraste namnen var dubbelnamn som  Ann-Christine eller Britt-Marie. Åh vad jag avundades dem. Ibland när jag presenterade mig kunde jag få kommentaren, men vad heter du i förnamn då? Hur kul var det på en skala? När jag blev vuxen, dvs när jag började Växjö Flickskola förlikade jag mig med mitt namn och började tycka om det, vilket jag gjort sedan dess! I min släkt var det flera som hette Viveka, men mina morföräldrar kom från Danmark så därför fick jag heta den danska motsvarigheten. Namnet kommer faktiskt ursprungligen från Tyskland och betyder ”liten kvinna.”

 

Tack tack! Hemskt mycket tack!

…för allt gensvar angående hemsidan, som så många av er har uppmärksammat på Facebook. Helt FANTASTISKT med alla gilla, alla kommentarer och några av er har dessutom delat sidan vidare! Jag känner mig helt överväldigad!

Idag på förmiddagen hade jag en vandring på slottet för en grupp ungdomar och deras lärare från ett särskolegymnasium i länet. Jag känner mig alltid priviligierad när jag har dessa grupper.

Fredagkväll betyder fredagsmys för många, men för många andra betyder fredagkväll upptakten till ännu en lång och ensam helg. Ett telefonsamtal till någon vi vet är ensamma kan göra underverk!

Trevlig helg!

VÄLKOMMEN TILL MIN NYA HEMSIDA!

Kära vänner, äntligen är min hemsida klar. Figge, min son, har hjälpt mig med allt! Jättestort tack Figge! Här kommer ni att kunna läsa om vad jag håller på med i mitt företag i synnerhet och det som händer och sker runtom mig i allmänhet!

Min stora inspirationskälla i mitt berättande är denna härliga trollmor, som står i vår trädgård på landet i Kalvsvik!

Trollgumman